Aletheia

At Your Mercy

2009-12-21T13:04:00.005+01:00

Så här lagom till jul, efter ett par frustrerande månader utan fungerande dator, har jag nu släppt en ny låt på MySpace. Låten jag har spelat in är inte helt nyskriven, utan är en av de låtar jag har spelat en del live den senaste tiden.
Resultatet av några timmar i studion blev en avskalad, enkel inspelning, där jag har försökt spegla textens innebörd.

Lyssna på At Your Mercy.

Close your eyes and see it's beautiful to be alive

2009-04-10T02:11:00.005+02:00

Det händer ganska ofta att jag blir hög. Hjärtat blir lätt, lyckoruset stiger å känslorna svämmar över. Allt på grund av ett stycke musik. Det kommer oftast plötsligt. Jag kan höra en låt för första gången, å den går rätt in i hjärtat. Jag blir beroende, måste lyssna om å om igen å kan inte få nog. Andra gånger är det en låt jag har lyssnat på många gånger förrut, som plötsligt överfaller mej å hamnar i helt nytt ljus. Kanske för att stämningen just då är den rätta.

Det senaste dygnet har jag levt till Maia Hirasawas Star Again. Jobbade på hennes konsert på China teatern igår kväll, å blev helt hänförd av hennes framförande av den låten. Det var mäktigt å vackert, å jag var i precis rätt känslotillstånd. Det var ett sånt där tillfälle när allt omkring stannar upp för ett ögonblick.

En annan låt som har gjort mej lycklig å gett mej det obeskrivliga lyckoruset sedan början av året är The Swell Seasons Low Rising. Jag hörde den första gången på konserten i november, men det var när jag i början av februari köpte inspelningen från den kvällen som jag föll på riktigt för detta fantastiska stycke musik. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den låten väcker något inom mej. Jag måste lyssna om å om igen, å jag tröttnar aldrig.

En artist som har väckts till liv hos mej de senaste veckorna är Sophie Zelmani. Jag har genom åren till å från lyssnat å inspirerats av henne, men aldrig så mycket som nu. Låtar som jag har hört förrut har plötsligt exploderat å tagit tag i mej på ett helt nytt sätt. Jag har insett hur vackra, insiktsfulla, poetiska de är, å även av dem har jag blivit beroende. Jag kan lyssna på My hur mycket som helst, å försvinna bort i drömmen, eller sväva iväg i Oh Dear å den vackra gitarren. Det finns inget sätt att beskriva hur sådan musik berör mina känslor.

Ibland tycker jag synd om mina grannar. =) Om de hör musiken jag spelar, å hur samma låtar går om å om igen i perioder. Men det är så jag är. Jag är beroende, å ibland kan jag helt enkelt inte få nog!

My mind is just where you are, you are, you are
And I'm tired of going that far
My heart beats so fast, so fast, so fast
Please slow it down so it will last

My dreams always always always confuse
They are to no use
I'm not going, going, going nowhere
Not until you're here

My life is giving, giving, giving
Back to me all reasons to be
My love is so hard, so hard, so hard
To feel and it won't ever leave

[Sophie Zelmani - My]

Ibland står tiden still

2008-12-05T15:42:00.012+01:00

Ibland upplever man tillfällen då man skulle villja stanna tiden, å bara få dröja kvar ett tag just där å då. Man vill fånga känslan, å bara vara.

En sån upplevelse hade jag för snart sju veckor sen. Det var en mörk novemberkväll, å jag satt på en scen precis bakom en pianostol, i strålkastarljuset. Ett par meter framför mej på scenen stod Glen Hansard, å på pianostolen satt Matketa Irglova. Duon som utgör bandet The Swell Season, som spelade in filmen Once, å som vann en Oscar för låten Falling Slowly.

Nyss hemkommen från Rom hade jag gett mej iväg till Berns för en konsert jag sett fram emot sedan jag först hörde talas om den. Jag var ensam. Jag visste att det här skulle bli en sån konsert som man kanske kan uppskatta allra bäst utan sällskap. Längst fram på ena sidan om scenen, lätt lutad mot en högtalare, var platsen jag hade valt för att avnjuta kvällen.
Irländska Mark Geary öppnade med ungefär en halvtimmes konsert. Förvånande bra, å i helt rätt riktning för resten av kvällen.
Såsmåningom entrade Glen scenen för att inleda konserten med Say It To Me, helt ackustiskt, precis som i filmen.

Efter yttenligare någon låt, när även Marketa har tagit plats framför sitt piano, ber Glen oss komma längre fram. Det finns mycket plats framför scenen, säger han. Ni kan sitta på högtalarna, kom! Å folk var inte sena att lyda. Några hoppade upp på högtalarna, många ställde sej längst fram, lutade mot scenkanten, å själv hamnade jag som sagt uppe på scenen.

Det blev en mycket speciell kväll. Musiken var högklassig, känslan å stämningen makalös å tiden tycktes stå still. Glen å Marketa, båda två med stor naturlighet å ödmjukhet trivdes oxå å verkade aldrig vilja sluta. Låtlistan, som jag lätt kunde läsa från min plats, lämnades snart å låt efter låt lades till. Musiken steg, de sjöng, vi sjöng, å ingen ville sluta. Tillslut, efter närmare två timmar, sjöng vi alla tillsammans den sista refrängen, musiken tonade ut, bandet tackade å gick, å strålkastarna släcktes ner.

Upprymd å lycklig klev jag av scenen å begav mej hemåt i natten. Men den nästintill magiska känslan som kvällen skapade stannade kvar hos mej ett bra tag. Känslan av att få sitta där, känna musiken i kroppen, å få ta del av denna musikupplevelse så långt utöver det mesta jag tidigare upplevt.
Nästintill magiskt.

L'amore per la città

2008-11-26T21:58:00.004+01:00

För två veckor sen var det sommar. Vi gick under pinjeträd i solen å jag njöt av känslan att ännu en gång vara i mitt kära Rom. Vi andades in luften, vandrade på de långa gatorna, pratade det vackra språket, insöp den historiska atmosfären.
Vi stannade, vände ansiktena mot solen å sa att det här ögonblicket skulle vi komma ihåg i vinter när kylan biter här hemma å allt är grått.

Vi gick in genom den tunga porten där vi bodde, in på innergården med balkongerna å fönderluckorna, där tvätten hängde på tork å kaktusar å små fruktträd i krukor sträcker sej upp mot den blå himlen ovanför.

Vi blickade ut över stadens alla tak, kupolerna som reser sej mot skyn å avtecknas mot en kvällsrosa himmel. Vi njöt av utsikten från stadens kullar, fyllda av den fridfullhet som vilar över staden timmarna innan solnedgång.

Forse al tramonto
ci sarà un bel sereno

Vi såg den gyllene solnedgången från Mont Pincio, å fick se tusentals fåglar flyga tillsammans i moln å virvlar mot himlen. Ett naturens eget skådespel.

Vi satt på uteservering på kvällen, under tak av grönskande träd med lyktor, åt pizza medan vi såg på folk som strövade förbi i gränderna. Vilade trötta fötter innan vi vandrade hem längs gatorna förbi upplysta byggnader å palats.

Det är allt det där, å så mycket mer, som gör mej så förälskad i Rom. Jag kan inte få nog.

Ikväll är världen vacker på ett annat sätt.

Sommarstockholm

2008-08-20T14:36:00.015+02:00

Stockholm är en härlig plats att bo på sommaren. Det händer alltid något, å om bara vädret tillåter finns det näst intill oändligt många mysiga ställen att spendera lata dagar på. Denna sommar i vår vackra huvudstad har för mej till största del innehållit tre saker; picknickar, promenader å gratisunderhållning. Vad mer kan man önska under solen?

Picknickar är helt klart nåt av det mysigaste man kan företa sej en sommardag i stan. I parker, vid vattnet, på stranden. Picknickfilten är flitigt använd, couscous-salladen har många variationer å mjukosttuben är en kär vän.

Promenader måste vara ett av de bästa sätten att umgås med någon. Vandra runt i stan, titta på allt omkring, prata om livet. Man kan hitta nya promenadvägar att utforska, eller ströva omkring på gamla favoritställen. Möjligheterna är oändliga.

Nåt av det bästa med att bo i en storstad är all gratis underhållning som finns att ta del av. Utomhuskonserter, parkteater, sommarbio under stjärnorna. Kombinerar man med en promenad dit å en picknick under tiden blir ju kvällen komplett.

Jag tror att sommaren dröjer kvar ett tag till. Än är det inte slut på mysiga måltider i gröngräset, vacker musik under träden å härliga promenader i solen. Jag hoppas på mycket mer innan löven börjar få färg å vindarna blir kalla. Å när den tiden kommer väntar nya företeelser å upplevelser som gör livet härligt...

June

2008-07-02T00:29:00.003+02:00

Ibland när jag skriver musik är det nästan som om min gitarr skriver den åt mej. Som om melodin redan fanns, fast den just då spelas för första gången. Kanske är det för att mitt sinne redan har skapat den utan att jag visste det. Kanske är det för att det helt enkelt är självklart att det är så tonerna ska skapas samman, just där å då.

June är en sån melodi. Den skapade jag å min gitarr en dag i just juni, å den är ett stycke poesi utan ord.

Sommarkvällslycka

2008-06-14T00:49:00.011+02:00

En sommarkväll i stan. Sol på en ljusblå himmel, liv å rörelse, förväntan, å sen en explosion av musikalisk glädje. Det är då man känner att man är hemma. När man befinner sej mitt i staden, när poesin flödar, å musiken får pulsen att öka å huvudet att snurra.

Ikväll var det Håkan Hellström på Grönan som skapade lyckorus.
Från scenen förmedlades glädje, entusiasm, känslor å poesi. Man kan inte stå oberörd när något så livfullt pågår på scen. Rytmer, harmonier å allsångsvänliga melodier som bär upp vackra, underfundiga, smarta, texter med känsla å inlevelse.
Det rycker tag i kroppen, adrenalinet ökar, å det är svårt att stå still.

Jag hade aldrig förr sett Håkan live, men trots att hans musik inte tillhör den av mej mest lyssnade, har jag länge velat gå på en av hans konserter. Jag anade att det här var den sortens musik som växer å gör sej allra bäst från en livescen, under bar himmel en sommarkväll.
Å visst var det så! Säga vad man vill om Håkan, men hans energi å glädje smittar. Han älskar det han gör, å det syns. Han kan det han gör, å det hörs.
Allt eventuellt snack om falsksång när det gäller Håkan faller platt till marken när man hör honom. Hans sätt att sjunga må vara speciellt å säreget, men falskt är det då inte!

Jag tror bestämmt att Håkan kommer spelas mycket mer genom mina högtalare i sommar!

För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

[Håkan Hellström]

Walk with me

2008-05-20T01:20:00.013+02:00

Jag tycker om att promenera. Soliga, kalla vårdagar i stan, precis innan knopparna har slagit ut. Grå eftermiddagar vid vattnet, när duggregnet hänger i luften å fuktar gräset. Ljumma försommarkvällar i folkvimlet bland uteserveringar på gatorna.

Ibland är det så skönt att gå själv. Vandra ensam med mina tankar å intryck av omgivningen. Men oftast tycker jag om att gå med någon.

Jag har en vän som oxå tycker om att promenera. Vi brukar gå å gå i timmar. Prata om allt eller inget, titta på folk, fundera över livets klurigheter å fyndigheter. Vi vandrar kvarter efter kvarter, upptäcker nya små stigar å vägar, hittar sommarens picknickställen, småler åt alla joggare som passerar förbi oss, å provsitter de perfekta bänkarna å viloplatserna utmed vägen.

Den här tiden på året är kvällarna bäst. Precis när solen har gått ner å himlen är ljusblå i väst. Att gå bland trädgårdar, när alla dofter av träden å blommorna förstärks å fyller hela luften. Det är den bästa tiden på dygnet.

Under mitt paraply...ply...ply...

2008-04-13T14:03:00.004+02:00

Den dök upp förra våren. På radion, på uteställena, på MTV, Youtube, å i var å varannan tonårings iPod. Låten som aldrig lämnade oss ifred. Å som jag avskydde den! Den typiska videon med halvnakna brudar, tjejen som kråmar sej å sjunger i alla möjliga onaturiga kroppsställningar. Vi har sett det förr. Lite "a-ha a-ha" å lite "yeah yeah". Jag tröttnade efter två sekunder.

Men. Plocka bort gummitjejen, plipp-ploppet å den handviftande coolingen. Kvar finns en låt som faktiskt visar sej vara riktigt bra. Å det finns det uppenbarligen många som tycker. Mandy Moore har insett det, likaså Lillasyster. Marié Digby har gjort sin egen version, å även Manic Street Preachers.

Å så har vi Montt Mardié. Som verkligen har lyckats. Denna avskalade, enkla, vackra version på svenska har totalt fångat mej denna vinter. Så mycket bättre än orginalet å alla covers som har gjorts.
Så nu spelas låten även hos mej, om å om igen. Å jag kan inte få nog.

Dusk is coming, but I'm dawning inside

2008-03-09T17:30:00.007+01:00

Det slog mej att klockan är efter fem å det fortfarande är ljust ute. Det kom till mej som ännu en behaglig upptäckt, denna dag redan så fridsam å fylld av insikt.

Små saker blir stora i rätt ljus. Stormande situationer hittar sin rätta plats, lägger sej till ro i själen, å ger en stigande glädje efter betänksamheten.
Kan något ge mer förnöjsamhet än en frid i själen å ett inre i fred med sej själv?

Så lockar denna dag - trots en grå kvällshimmel utanför fönstret, å med ovissheter å gåtor smygande utanför dörren - ett leende fram över mitt ansikte å ett förväntansfullt glitter i mina ögon.

Bella Roma

2008-02-05T13:25:00.001+01:00

Redan sju veckor sedan. Mina härliga dagar under solen i Rom. Det var dagar av frihet. Att kliva på flyget ensam en kall, mörk vintermorgon, färdas genom soluppgången över vita alptoppar, å landa i solens land. Få andas in den friska, klara luften, höra det vackra språket, vandra på gator som badade i solljus, å i parker skuggade av gröna palmer å kaktusar. Få kryssa fram i trafikvimlet på Marcos scooter med vinden i ansiktet.

Att Rom var vackert på sommaren visste jag redan. Men det visade sej vara, om möjligt, ännu vackrare på vintern. Grönare, friskare luft, å inte lika kryllande av turister. Den här gången fick jag uppleva mer av stadens själ.

När vinterkvällarna känns alltför långa, när regnet slår mot rutan, å kylan tränger igenom tjocka lager av tröjor å halsdukar; ta några dagar ledigt å åk till Rom. Stå å titta upp mot mäktiga Colosseum i vintersolen. Ta de vindlande trapporna upp i Peterskyrkans kupol precis innan solnedgången, å blicka ut över ett Rom skimrande av nyanser.

Där å då inser man att vintern inte kommer vara för evigt, att solen även kommer hitta sin väg hit till norr, å att våren snart kommer med nytt hopp å mod.

Å att man alltid kan återvända till Rom när man behöver några dagar av frihet.

If I could be the butterfly outside your window...

2008-01-19T02:15:00.000+01:00

Äntligen är min röst tillräckligt bra för att tillåta mej att sjunga igen! Låttexter, idéer, melodier å färdiga sånger ligger på hög i mitt huvud å bara väntar på att bli färdigskapade. Nu har jag plockat två ur högen, spelat in, mixat, å laddat upp på min MySpace-sida.
Det blev Butterfly, en av de jag har varit mest ivrig det senaste året att få spela in, å So Much Sweeter, en sång om längtan å olika skeden i livet.

- Butterfly

If I could be
A butterfly outside your window
If I could be
The sunbeam on your carpet
If I could be
A tune from your stereo
Then I would be
So I would be

If I could be
A picture on your wall
If I could be
The postman at your frontdoor
If I could be
The child playing in your backyard
Then I would be
I would be

Then I would know how you are doing
I would know if you are fine
You wouldn't even notice me
I promise I wouldn't be in the way
I would just make sure that you're ok

If I could be
Your shadow on the floor
If I could be
A bird in the tree by your car park
If I could be
The neighbour saying hello in the stairs
If I could be
Then I would be

If I could be a butterfly
Then I would be just flying by

[Butterfly - Ida Andersson]

La forza della musica

2008-01-10T02:18:00.000+01:00

Kan man med ord beskriva hur själen kan beröras av en melodi? Kan någon förklara kraften i en ton? Styrkan i musik?
Om jag var vetenskapsman skulle jag försöka skriva en formel. Ett + ett = två. En harmoni av toner + en känslomottaglig själ = en överväldigande känsla. Men det är inte så enkelt. Ljudet av musik kan inte förklaras. Det kan höras. Eller lyssnas till. Eller kännas.
För hur kommer det sej att man kan lyssna på en sång som man har hört hundra gånger förr, å plötsligt bara fyllas av en obeskrivlig glädje? Eller känna en våg av längtan, ett stygn av sorg, en känsla av frihet?
Jag är ingen vetenskapsman. Jag vill inte ens försöka förklara. Å jag vill inte bara höra musik, jag vill lyssna. Å jag vill känna!

La musica mi libera
La musica addolcisce il dolore
Canta per mi
Suona mi toni bei
e sognerò una volta ancora

The music sets me free
The music reduces the pain
Sing to me
Play for me beautiful tones
and I will dream again

I close my eyes and I'm there...

2007-11-08T00:32:00.000+01:00

Regniga höstkvällar som den här vandrar mina tankar tillbaka till Vernazza.

Än en gång sitter jag på piren i den varma sommarkvällen å äter underbar italiensk pizza. En bit bort skrattar å leker barnen i vattenbrynet, jag känner havsluften mot mitt ansikte å önskar att tiden kunde stå stilla en stund. Jag vandrar uppför den lilla gatan kantad av träd med vita blommor, vinden drar i mitt hår å i min klänning, å luften är fylld av blomdoft å skratt. Från den lilla resturangen lite längre upp hörs musik, jag sjunger å dansar barfota på de varma stenarna på gatan. De rosa å gula å vita små husen med fladdrande tvätt hängande utanför fönstren, det lilla torget i hamnen som kvällen därpå förvandlas till konsertplats med symfoniorkester som ackompanierar ett kvällsdopp under stjärnorna...

I'll find a way to see you again...

[Rachael Yamagata - I'll Find A Way]

Kiss the rain

2007-10-19T01:27:00.000+02:00

Tonight I'm like a waterdrop
Falling from the sky
Crashing against the window
Going down and by

Will you be the puddle
in which I land?

En sinnesöppnande resa

2007-08-16T13:06:00.000+02:00

Så var man hemma igen. Tre veckor av frihet, upplevelser, sol, värme, glädje, trötthet, å vackra sinnerstämningar ligger nu bakom. Inte bara en resa. En utvidgning av själen.

Berlin - Den gråa staden.
Brander burger Tor, Berlinmuren, Gedächtniskirche, Siegesäule, alltihopa på en lång, intensiv, blåsig dag, mittemellan två nattåg. En stad som man känner sej mätt på efter en dag. Hauptbahnhof, den klart bästa tågstationen av alla vi spenderade tid på under resan.

Paris - Den vita staden.
Montmartre, Sacre Coeur, Eiffeltornet, Notre Dame, L'Opéra Garnier. Två dagar av intensivt turistande, strövande, möte med gamla vänner, middag på restaurang i mysiga Quarter Latin. I vackra parken Jardin des Tuileries fick mina sinnen flyga fritt å drömmarna var inte långt borta.

Albertville - Den blågröna staden.
Omsluten av berg, nedbäddad i ljusa dimmor morgon å kväll, tyst å stilla. Tre dagar att varva ner efter storstadens vimmel. Den sista dagen tog vandringsstigarna oss högt upp i bergen, med milsvid utsikt å inte långt kvar till himlen.

Genua - Den grådisiga staden.
Trafikbuller, vespor å stora båtar. Ett mellanstopp i en bullrig, livfull stad. Youghurtglass på uteservering på kvällen tillsammans med en annan tågluffande kompis, en natt med försök till sömn i ett varmt, bullrigt rum precis vid stora vägen vid hamnen, å sen vidare söderut.

Vernazza - Den rosa staden.
Paradiset vid havet. De små husen klättrar upp på kullarna mot vinodlingarna, i den lilla hamnen guppar småbåtarna, symfoniorkester på torget som akompanierar ett kvällsdopp i skymningen, vita blommor på träden på den lilla huvudgatan. Två nätter i ett mysigt rum beläget mitt i byn, två minuter från hamnen å den lilla stranden. Här stod tiden stilla.

Rom - Den ljusbruna staden.
Historia, värme, å liv. Colosseum, Spanska trappan, Fontana di Trevi i kvällsljus, Vatikanen, Forum Romanum. Möte med en vän, middag å vandring i de vackra kvarteren i Trastevere på kvällen, tre nätter på ett lustigt B&B, guidning runt stan av min vän. Rom var en stad av frihet, vimmel, stämningar å oupptäckt djup. Jag kommer snart tillbaka!

Venedig - Den silverskimrande staden.
Gator å gränder, kanaler å gondoler, karnevalmasker i varenda butiksfönster, liv å rörelse. Rialtobron, Piazza San Marco vimlande av duvor å turister under en ljusblå kvällshimmel i soldis. När solen går ner växer skuggorna, hundratals lyktor speglar sej i vattnet, stjärnorna lyser svagt, å det kluckar av stilla vågor när båtarna sakta glider fram. Det är vackert, det är romantiskt, å det är på riktigt.

Salzburg - Den dimblå staden.
Slottet som står på kullen, som en tron över staden. Floden som turkosblå slingrar sej fram, wienerschnitzel på en uteservering, underliga statyer i parken vid Mirabell slott. På kvällen tog vi bergsbanan upp till slottet, å blev hänförda av den sagoliga utsikten. Var det Salzburg omgiven av berg i skymningen vi såg, eller var det Dimmiga Bergen i Midgård, eller Narnias borgar i kvällsljus? Det var en ny, oskriven saga som växte fram i fantasin å förde sinnet långt bort i rum å tid.

Prag - Den röda staden. Grått å regnigt, så full av historia å outtalade berättelser. Så mötte oss vår sista stad. Karlsbron, Rådhusklockan i Gamla Stan, Kommunismuseet, Petrintornet, billig å god mat. Det regnade på oss å alla svartnade statyer. På kvällen förvandlades en grå stad till en magisk plats. Karlsbron i ljuset av sina lyktor, mitt på bron en folkmusiktrio i fackelsken, fyrverkerier över floden i horisonten. Ögonblick som inte går att beskriva i ord. Så jag stannar där, mitt i det overkliga.

Min inre värld har blivit något större, den fysiska världen något mindre. Mina sinnen är triggade, inspirationen är stor, å nya drömmar växer inom mej. Vem vet vad som väntar härnäst...

En regnkväll

2007-06-14T01:59:00.000+02:00

Juninatt. Det smattrar mot fönstret, å ikväll känns regnet bara alldeles rätt. Det ska regna ikväll. Det ger den där stämningen som skulle infinna sej, å försätter mej i det känslotillstånd som jag ska vara i just ikväll.

Ikväll är jag inte hemma. Ikväll sitter jag på ett litet café i Paris. Lyssnar på tonerna som lekfullt klingar från gitarren nånstans i närheten, tittar på människorna som långsamt rör sej förbi, fantiserar om glädje å sorg i denna romantikernas stad.
Ikväll vandrar jag på en liten stig mellan bergen i den nedgående solen. Tittar upp mot de snöbeklädda topparna, ser fåglarna sväva högt på himlen, å nynnar glatt på en melodi om berg som lever å fyller mitt hjärta med musikens ljud.
Ikväll står jag på en bro i Venedig å ser den rosa kvällshimlen spegla sej i vattnet. Jag hör skratten från torget bakom mej å känner en svag doft av vin å hav å vind, å jag ler, berusad av kvällens första stjärnor.

Inte långt kvar nu...
La fille danse
Quand elle joue avec moi
Et je pense que je l'aime des fois
Le silence, n'ose pas dis-donc
Quand on est ensemble
Mettre les mots
Sur la petite dodo

La fille danse
Quand elle joue avec moi et la pluie
Elle me manque
Pourquoi?
Non,non
C'est la chanson, la nuit, le vent
L'amour , le son
De la petite Dodo

[The Professor - Damien Rice]

Det fattas mej

2007-06-03T00:07:00.000+02:00

Denna eländiga förkylning som vägrar släppa greppet om mej! Två veckors hostande, snuvande å nysande. Lite bättre en dag, iväg å jobba, tillbaka till hostandet igen dagen efter. Man sitter inne å märker knappt att det faktiskt håller på att bli sommar utanför dörren.
Jag har inte kunna sjunga på tre veckor. Låttexterna samlas på hög, melodierna föds i huvudet, men längre än så går det inte. Hur ska man kunna skriva en sång om man inte ens kan sjunga den?
Utan min sång känner jag mej en aning handikappad. Någonting fattas mej. Jag känner mej inte riktigt hel, inte riktigt fri...

Jag säger som Oh Laura...Release me!

Anyone can dream

2007-05-07T20:58:00.000+02:00

Våren är här, å snart även sommaren. Jag har precis upptäckt att det är en syrenhäck jag har utanför fönstret. Jag älskar syrener!

Inspirerad av våren å de soliga dagarna har jag spelat in
Dreamer, en sång för obotliga optimister å eviga drömmare. =)

Man kan alltid drömma. Drömmar å förhoppningar kan göra en besviken, men de kan oxå lysa upp en grå vardag å ingjuta hopp i mörkret.

Glöm problemen å dröm dej bort en stund...

I'm one of those girls who use to dream
Dream of summer days and starlit nights
Evening walks in moonlight
And maybe I expect to much
I somehow want my dreams to appear
Call me crazy but is that really so weird

Anyone can dream
Anyone can hope
And when it comes to dreams coming true
Sometimes they don't, and sometimes they do
But I will always keep on wishing
What harm can a dream do
So I tell you now, believe me or not
Some of the dreams I have already got

I'm one of those who think life is bright
I've seen trouble and I know about things even worse
And sometimes it's hard to see the light in the curse
But if life would be all throughout dark
How can I feel joy, how can I love?
How could the sun still shine from above?

Anyone can dream
Anyone can hope
And when it comes to dreams coming true
Sometimes they don't, and sometimes they do
But I will always keep on wishing
What harm can a dream do
So I tell you now, believe me or not
Some of the dreams I have already got

[Dreamer - Ida Andersson]

New

2007-04-10T21:45:00.000+02:00

De senaste dagarna har har tillbringat till största del i min lilla studio. Resultatet blev en helackustisk version av New, en sång som jag skrev förra året å har bearbetet mer den senaste tiden.

Vore det inte skönt att leva varje dag som om allt var nytt? Att leva helt utan begränsningar å fördomar om hur livet ska vara? Att leta inom sej å hitta svaret på vem du är, å hur du kan leva idag?

Stop
Take a breath
Let the wind blow through your hair
Take a step
Take a chans
To find out who you are

Cause no one else can tell you
who you really are inside
And no one else can give you the answers

And today I feel like a new person
Everyday I feel like a new creation
Every day is new
Every moment is for the first time
Nothing from yesterday
Can stop you from being new today

Hey
If you're scared
If you feel like you loose control
It's ok
If you cry
Just let go, you know you can do it

Cause no one else can take away
The walls you hide behind
And no one else can give you your freedom

And today I feel like a new person
Everyday I feel like a new creation
Every day is new
Every moment is for the first time
Nothing from yesterday
Can stop you from being new today

[New - Ida Andersson]

Födelsedag i London

2007-04-10T20:16:00.000+02:00

För ett par dagar sedan hemkommen från härliga London, en stad som jag förälskade mej i redan första gången jag var där. Jag älskar teatrarna, gatorna å torgen, parkerna, arkitekturen, vimlet.
Vi hann med mycket under ett par soliga dagar. Shoppade i härliga Camden Town, solade i Hyde Park, vinkade åt webkamera i Covent Garden, gick å såg Phantom of the Opera, gick på nattpromenad utmed River Thames, vandrade runt i Notting Hill m.m

London är en stad som jag nån gång kommer bo i. Det känner jag på mej... =)

En dos av magikänsla

2007-03-25T14:22:00.000+02:00

Så ska man försöka sätta ord på en upplevelse igen då...
Damien Rice på Cirkus igårkväll. Jag fick tag på en biljett. Dyrt. Var det värt det? Absolut!

Det var svårt att veta vad man skulle vänta sej. Efter att ha läst om hans pågående turne, å hans senaste gigs, visste jag att de hade varit väldigt olika. Han hade spelat olika låtar, varit på olika humör, pratat mycket mellan låtarna eller nästan inget alls osv. Så även om jag hade väldigt höga förväntningar var jag lite spänd innan. Skulle han spela "mina" låtar? Skulle han vara på rätt humör? Skulle han leva upp till mina förväntningar?

Jag hade inte behövt oroa mej. Det gjorde inte så mycket att han inte spelade alla mina speciella favoriter. Eller att han var lite oberäknelig i humöret.
Känslan fanns där! Inlevelsen, lidelsefullheten, rösten som får håret på armarna att resa sej. Det var underhållande, roligt, röjigt, starkt, å bitvis magiskt. Under sista låten, en av de som berör mej mest, fanns inget annat att göra än att bara stå där helt handfallen, med tårarna på väg fram ur ögonen å bara insupa.

En kväll att gömma kvar i minnet länge, å ta fram närhelst man är i behov av en dos magikänsla å innerlighet.

[Foto: Olle Kirchmeier, rockfoto.nu]

I remember it well
The first time that I saw
Your head around the door
'Cause mine stopped working

I remember it well
There was wet in your hair
I was stood in the stairs
And time stopped moving

I want you here tonight
I want you here
'Cause I can't believe what I found
I want you here tonight
I want you here
Nothing is taking me down, down, down...

[I Remember - Damien Rice]

Grey

2007-03-20T11:19:00.000+01:00

Då var det dax att presentera ännu en nyinspelad låt på min MySpacesida.
Låten heter Grey, å jag skrev den för ungefär ett år sen.
Det var ett sånt där tillfälle när text å musik bara kom utan att jag egentligen behövde tänka. Jag hittade känslan långt inom mej, å ur den föddes Grey.
Den är skriven till alla de som känner sej fångade i den gråa massan. De som längtar efter att få bryta sej fria, kliva ut ur mönstren å börja sprida färger omkring sej.

She was the girl no one really knew
Walking through the halls unnoticed
For someone she was the lonely one
For another she was the odd
For the mass she was just no one at all

She never really wanted to be like them
It was more like she despised it
Just a girl who wanted her freedom
But she didn't have the strength

She rather walked alone
Than tried to fit in
Alone in the middle of a crowd
Staying grey in a colourless place

She was the girl just good enough for a while
Then replaced by someone else
Sometimes she felt at home
The next day she was a stranger
Most of the time she was just there

She looked at everything with mistrust
Questioning the rules and unwritten laws
Wishing she would have the courrage to break free
But she never had the strength

She rather walked alone
Than tried to fit in
Alone in the middle of a crowd
Staying grey in a colourless place

Grey in a colourless place

[Grey - Ida Andersson]

Release!

2007-03-12T19:47:00.000+01:00

Då var det äntligen dax. En av mina låtar finns nu uppladdad på Min MySpacesida. Har länge haft planer på att börja spela in å lägga upp mina låtar på nätet, men pga lite krångel med studioutrustning har det blivit fördröjt.

Men nu är allt på plats. Min mik (BMC2 kondensatormik från JJlabs), mitt ljudkort (Focusrite Saffire), å mitt redigeringsprogram (Cubase).

Det är fantastiskt roligt att skriva musik, göra arr, spela in, redigera, mixa. Roligt å svårt. Jag håller fortfarande på att lära mej, men det går framåt.

Den första låten jag har spelat in å laddat upp på MySpace, är Piercing Eyes. Den får tala för sej själv.

Heart is light
Soul on fire
Feet soaring of the ground
Heading high
Eyes to the sun
World in hands
I'm reaching
Touching the sky

Time is still
Chans is here
Words are runnin' through my head
Truth in mind
Out of breath
Spinning slow and spinning fast
Touching the sky

And it's all because of those
Piercing eyes
Those eyes, eyes, eyes
Piercing eyes

Waking soul
And breathing eyes
Through sleeping days
To hasten time
I'm walking strong
With stumble steps
Facing stars
Touching the sky

And it's all because of those
Piercing eyes
Those eyes, eyes, eyes
Piercing eyes

[Piercing Eyes - Ida Andersson]

Damien Rice

2007-02-27T03:26:00.000+01:00

Jag har precis upptäckt att Damien Rice spelar på Cirkus 24 mars.
Självklart slutsålt, sedan lång tid tillbaka. Å jag bara undrar, hur har jag kunnat missa detta? Det finns ingen artist jag hellre skulle gå på konsert med just nu. Det skulle vara en näst intill magisk upplevelse.

Frågan är om det är någon idé att bege sej dit i hopp om att någon säljer biljetter utanför? Säkert jättedyrt. Följdfrågan är hur mycket det skulle vara värt att få tag på en?

Damien Rice, som sjunger The Blower's Daughter så vackert å med sån inlevelse att man kan gråta. Damien Rice, som berör mej enda in i hjärtat med sin lidelsefulla röst å melankoliska poesi.

Ibland önskar man att man höll lite bättre koll på saker...

And so it is
Just like you said it would be
Life goes easy on me
Most of the time
And so it is
The shorter story
No love, no glory
No hero in her skies

I can't take my eyes off of you
I can't take my eyes off you
I can't take my eyes off of you
I can't take my eyes off you
I can't take my eyes off you
I can't take my eyes...

[Damien Rice - The Blower's Daughter]

Sluta inte andas

2007-02-21T01:37:00.000+01:00

Vad är det egentligen som krävs för att någon ska kunna kalla sej tex konstnär, musiker, låtskrivare, författare, eller designer?

Det finns människor som målar. Stora, berömda tecknare som ställer ut tavlor i stora gallerior, som tjänar massor av pengar på att fästa lite färg på en duk, å som med stor sannolikhet kommer få sina verk uppförda på museum efter sin död. De är de stora konstnärerna.
Det finns människor som designar kläder till de stora modellerna å kändisarna. De bestämmer det kommande modet, designar skådespelerskornas klänningar till Oscarsgalan, å skapar egna märkeskläder uppkallade efter sitt namn. De är de stora designerna å modeskaparna.
Det finns människor som hela sitt liv kan leva på att skriva låtar till stora artister. Eller som själva utövar sång eller musik, säljer miljoner skivor, å drar tusentals personer till sina konserter. De är de stora artisterna å låtskrivarna.

Men det finns fler som målar. De finns de som aldrig kommer få en tavla upphängd nån annan stans än på en vägg i sitt eget vardagsrum, men som inte lever en dag utan att pennan eller penseln får skapa.
Det finns fler som designar. De som har sinnet fullt av idéer, ritar mönster å syr skapelser som ingen annan de själva kommer klä sej i.
Å det finns fler som skapar musik. De som kanske aldrig kommer höras i radio eller stå på någon scen, men som sjunger var de än befinner sej, som kan låta timmarna gå framför ett piano, som skapar ord, poesi, melodier av allt som uppenbarar sej i deras sinnen.

Jag kallar mej låtskrivare. Jag kallar mej sångerska. För jag sjunger! Jag skriver musik! Att skapa musik är för mej som att andas. Jag måste!
Å varje melodi som skrivs, vare sej det är av en stor artist eller av dej eller mej, är en skapelse, ett verk. Varje tavla som målas, eller klädesplagg som designas är en skapelse, något nytt.

Så sluta aldrig andas. Skriv, spela, måla, designa, skapa! Det du skapar har ingen gjort förrut, å ingen skulle kunna göra det utom du. Det är ett unikt verk. Å du är konstnär, du är designer, du är låtskrivare.

För du andas.

Perspektiv

2007-02-05T16:22:00.000+01:00

Det händer lite då å då att jag stannar upp å tänker igenom min tillvaro. En slags utvärdering av mej själv. Inte någon stor livsomvälvande genomgång, utan mer som om jag kollar till mej själv lite. Hur har jag det? Hur mår min själ? Hur är min situation just nu? Ångar jag något jag har gjort eller sagt? Ångrar jag något jag inte har gjort eller sagt?
Vad skönt det är att komma fram till att man har frid med sej själv, sin själ å sina beslut. När man vet att man har gjort rätt, tänkt rätt, tagit rätt beslut. Sen kan andra säga eller tycka att man borde göra annorlunda, att man har konstiga sätt att se på saker, eller att man bara är lite konstig generellt. =) Men så länge mitt hjärta är äkta å jag helt enkelt vet att det jag gör är rätt, då spelar det ju faktiskt ingen roll. Då kan jag låta andras åsikter rinna av mej, å fortfarande ha frid med mej själv.
Folk har åsikter. Det är naturligt å kommer alltid vara så. Men kom ihåg att det bara är den som har hela bilden som kan uttrycka sanningen.

Otålighet

2007-01-19T23:33:00.000+01:00

Jag tror jag har ganska bra tålamod för det mesta. Jag har fått lära mej att ha det. Fått lära mej att vänta.
Jag kan ha tålamod med människor. Det ska till rätt mycket för att jag ska bli irriterad på någon. Jag kan ganska lätt rycka på axlarna å tänka "jaja, alla kan ha en dålig dag". Vissa beteenden å ageranden hos andra kan jag självklart tycka är fel å svåra att acceptera, men på det hela taget tror jag att jag kan stå ut med rätt mycket innan mitt tålamod tar slut.

Men...ibland är jag otålig. När jag väntar på något som jag vet ska hända men det tar lång tid innan det händer.
Just nu är jag väldigt otålig! Jag väntar på en sak som kommer göra rätt så stor skillnad i min tillvaro. Å hela tiden skjuts det upp. Några dagar till, nästa vecka kanske, en vecka till... Å jag står å stampar. Jag vill komma igång!
Särskillt otålig blir jag av det faktum att jag inte kan göra något för att påskynda det jag väntar på. Jag kan inte tjata på någon, gripa in själv å förändra läget. Jag får bara fortsätta vänta. Å fortsätta öva på att vara tålmodig. =)

Under tiden kan jag roa mej med att titta på fantastiskt roliga Anders och Måns. Svårt att hitta roligare å skönare humor!

Varje vackert ögonblick

2006-11-29T00:35:00.001+01:00

Det finns så mycket mörkt i världen. Så mycket som gör ont, så mycket som man inte förstår, å så många tårar av sorg å förtvivlan. Världen är utan tvekan vriden.

Men trots allt finns det så otroligt mycket vackert å skönt. Ögonblick av stum förundran som stannar kvar å fyller hela själen. Å det är de ögonblicken vi måste ta vara på. Lära oss att se bakom, igenom mörkret, å ta till oss det vackra. Stanna å titta på ett vackert träd, njuta av en väns trofasthet, våga skratta högt av det lilla pirret av glädje som kommer av en lycklig tanke, dansa ensam till vacker musik, känna värmen i en kram, fyllas av lycka när någon speciell ler mot en, njuta av ett vackert minne. Tar vi vara på alla vackra ögonblick blir det lättare att se att det trots allt finns ljus i världen, att kärleken inte har tagit slut, å att det är härligt att leva!

It's a crazy world

2006-11-06T01:49:00.000+01:00

Denna förvirrade värld!
Hur ska man kunna få grepp om tillvaron när så mycket är konstigt, svårbegripligt, snett å helt enkelt ogreppbart?
Ibland vill jag bara stänga in mej, krypa ner under en filt, försvinna bort i en bok eller film, å önska att världen var som där å då. För ett par hundra år sen när världen var vacker å människor var snälla å tog hand om varandra. När barn fick vara barn, å man kunde bli överlycklig över hattar med fjädrar i å klänningar med puffärm.
Men jag finns till nu, å måste leva med allt sjukt som hela tiden händer omkring mej. Jag måste stå ut med att inte kunna gå ut ensam så fort det blivit mörkt, att behöva stänga ute omvärlden när jag åker hem sent om kvällarna för att slippa kommentarer å oönskad uppmärksamhet från totalt okända människor, å att läsa om den förvridna värld jag lever i på varenda löpsedel jag går förbi.

När inte ens vänner tar hand om varandra, då har det gått långt. När själviskhet å konkurrens kommer före sann omtanke å kärlek, då är det lätt att tröttna på allt å önska sej långt, långt bort...

There's a song already there waiting inside

2006-09-16T18:02:00.000+02:00

Dessa härliga veckor. Solen strålar, luften är härligt kylig å frisk. Full av liv. Som vid varje årstidsskiftning vaknar min själ på ett speciellt sätt. Känslor, längtan, toner å ord formar sej i mitt hjärta å vill ut! Jag vill dansa i solen, bland löven som snart börjar ändra färg å falla till marken. Jag vill dansa å sjunga i regnet!

Singin' in the rain! Återigen fylls scenen på min Oscarsteater med glädje, sång, dans, liv å energi. Romantik. Vackra stämningar. Å regn! Å mitt i vimlet finns jag, lycklig å upprymd.

I'm singing in the rain
Just singing in the rain
What a glorious feelin'
I'm happy again
I'm laughing at clouds
So dark up above
The sun's in my heart
And I'm ready for love

Let the stormy clouds chase
Everyone from the place
Come on with the rain
I've a smile on my face
I walk down the lane
With a happy refrain
Just singin',
Singin' in the rain

September. I år är september en lycklig månad. Med september kom så mycket lycka på en gång till mitt hjärta. Efter väntans månader fick min själ kliva ut på äventyr på nytt. En vind kom å blåste liv i lågan.

Jag är förundrad. Förundrad över musikens kraft. Hur en ton, ett ackord, en harmoni, en melodi, kan fånga själen så totalt. Hur den kan tränga rakt in i hjärtat å göra en helt lycklig längst inuti. Eller skapa en så passionerad, obestämbar känsla, att man bara vill gråta. Hur känslan av en sång kan gå rakt in å skapa nya sånger i mitt inre. En frisk,kylig höstvind kan mana hjärtat till poesi. En ensam stjärna på en hösthimmel kan väcka musik till liv som redan länge funnits där inne, fast utan ord. "There's a song already there waiting inside".
Skapandet har ingen gräns!

Idag är det Missy Higgins-väder. Definitivt.

Don't predict what to come when I walk in the room

2006-08-10T17:12:00.000+02:00

En sak som jag aldrig kommer förstå eller acceptera är placerandet av andra i fack. Varken människor som grupp eller som individer. Frågan är hur man undviker det i sina egna tankar å sitt eget liv. Går det att vara helt fördomsfri å att alltid se människor som de är just där å då?

Många gånger har jag varit med om, när jag ska träffa nya människor, att vänner har sagt saker i stil med; "Hon är väldigt blyg å tyst, bara så du vet" eller "Han är si å så, tänk på det". Automatiskt byggs då en bild upp i mitt inre om hur personen i fråga kommer vara å bete sej, å även om hur jag ska bemöta honom eller henne.
Frågan är om mina vänner har haft rätt att säga så? Kan man tala om för någon hur en annan person är? Kan man över huvud taget sätta en stämpel på en människa?

En människas beteende kan vara styrt av så mycket. Man kan agera olika beroede på vilket sammanhang man är i, vilka människor som finns runt omkring, vilket humör man är på, vilken tid på dygnet det är, osv. En människa som i vissa sammanhang blir blyg å tyst kan i ett annat sammnhang vara framåt å pratsam. En som lätt blir arg i vissa människors sällskap kanske inte alls blir det tillsammans med andra. Så när någon talar om för en annan hur en peron är, är det bara en liten del av sanningen. Du får då bara veta hur personen har varit när din vän har träffat honom eller henne. Din väns uppfattning.
Självklart har man rätt att dela sin uppfattning av människor med andra. Frågan är om det är nödvändigt? Vad det leder till å vilken nytta det gör?

Se på människor med nya ögon varje gång. Förvänta dej inte ett speciellt beteende, en viss handling, eller ett visst bemötande. Gör det inte svårt för andra att vara äkta genom att i förväg ha en förväntan på dem.

How can you say "That's not like you"
And who can tell what's my way to do
Maybe I'm not at all as you asume
Don't predict what to come when I walk in the room

If you're gonna laugh, do it loud!

2006-08-03T23:22:00.000+02:00

Tänk dej in i situationen.
Klockan är ungefär halv 11 en torsdagkväll. Du går på tunnelbanan i stan å efter ett par stationer är vagnen full med människor, både sittandes å ståendes. Ett gäng grabbar sitter snett emot dej å pratar högt å spelar hög musik. Hiphop/R'n'B/Rap. Folk omkring skruvar irriterat på sej, blänger lite, men ingen kommer sej riktigt för att säga till dem att stänga av. Stämningen i vagnen är en aning irriterad å spänd.
Då händer det. Tåget stannar. En äldre kvinna med endast en glimmande guldtand mitt i munnen kliver på å sätter sej bredvid dej. Men hon är inte vilken gumma som helst. Hon är en glad gumma. En mycket glad gumma. Så glad att hon skrattar. Ett högt, klingande, smittande fnitter. Utan hejd å utan stop. Å med ett är stämningen förändrad. Killarna har plötsligt stängt av sin musik. Nu sitter de mer eller mindre dubbelvikta å skrattar de oxå. Runt omkring i vagnen börjar leenden sprida sej på folks läppar. Leenden som spricker upp å blir till små skratt. Å tillslut skrattar hela vagnen. Ingen kan låta bli. Alla smittas av dem glada gummans glädje, å ingen kan sluta. Själv sitter du, vänd helt mot fönstret för att över huvud taget klara av situationen, med tårar i ögonen å har nästan tappat andan av skratt. Efter en station kliver den glada gumman av, å lämnar en hel vagn fylld med leenden. Tåget kör vidare, å någon säger det vi alla frågar oss; Undrar vad hon skrattade åt.
Ingen vet. Men stämningen i vagnen är betydligt gladare än förrut. Grabbarna med musiken stör oss inte längre, å många stationer framåt sitter folk fortfarande med ett leende på läpparna.

Denna händelse kommer länge dröja sej kvar i mitt minne. Tänk vad en glad gumma kan åstakomma! =)

Virus of the mind

2006-07-29T00:16:00.000+02:00

Alla dessa oskrivna regler å lagar. De talar om för oss hur vi ska se ut, bete oss i olika situationer, hur vi bör tycka å tänka. Som en slags osynlig mall som säger, "gör så här så gör du rätt". "Lev efter reglerna så blir du accepterad." Men vem bestämmer vad som är "rätt"? Vem säger vad som är "normalt"?
Träffar jag nya människor förväntas jag vara glad, öppen, ställa artiga frågor om den andra, berätta lite ytliga fakta om mej själv. Men ibland kanske jag bara vill säga hej å sen sitta tyst å iakta. Jag kanske inte vill berätta om mej själv just där å då. Å kanske jag till å med är helt oitresserad av vem den där andra personen är just vid det tillfället. Men följer jag inte mallen anses jag vara otrevlig, tråkig, kanske till å med oförskämd.
Varför förväntar sej människor, kanske till å med tar för givet, att alla följer samma mall? Att alla vill å kan leva ett så kallat "normalt" liv, följa alla "normala" sociala regler?
Jag vill vara äkta. Kan jag inte göra något äkta å fullt ut så låter jag hellre bli. Jag kan inte klistra på en yta för att det anses vara "normalt" eller trevligt. Å det får helt enkelt andra acceptera. Ta mej som jag är. I follow my own rhythm and rhyme.

I was watching this talk show the other day
And on it there was this guy and he was saying
"When you let other people tell you what's right
when you leave your instinct and your own truth behind he said
that's a virus of the mind
that's a virus of the mind"
Well I guess it's kinda like loosing your sight
For a second you think that they might be right
And it feeds the doubts that you have inside
It almost starts to feel like a crime
To follow your own rhythm and rhyme

I'm pretty happy, living in my
My own sweet time, living in my
I'm pretty happy, and I don't need your
Virus of the mind
Your virus of the mind

Well I went to this party thing last night
A lot of people I hadn't seen in a long long time
And they wanted to know about my life
But making me feel like it wasn't quite right
Like "Where's is your kids?" and "Where is you car?"
I said "I don't have either but I have a guitar"
And I ended up feeling like I was a freak
So I found some wine and something to eat
I talked to the dog to pass the time
I told myself "I'm doing just fine"
It's just a virus of the mind

I'm pretty happy, living in my
My own sweet time, living in my
Yeah I'm pretty happy, and I don't need your
Virus of the mind
Your virus of the mind

It's in the deep of your soul, it's on the tip of your tongue
It's the feeling you get, when you feel young
It's in the sound of a beat, it's in the base of your spine
It's in your gut reaction, yeah every time
But they tell you what you should have, they tell you who you should be
It's in the TV and ads and in the magazines
I'm kicking it off like a bug in the breeze
Cause is anyone out there inside me
I say "Is anyone out there inside me?"
I say "Is anyone?"

[Heather Nova]

En saknad liten maskin

2006-07-14T00:21:00.000+02:00

En viss elektronikförsäljande affärskedja, som säger sej vara expert på sånna där prylar, har gjort mina senaste veckor en aning tommare. Jag lämnade in min mp3-spelare för lagning för ungefär en månad sen, å har ännu inte fått tillbaka den. Tunnelbane- å bussresorna blir längre. Promenaderna tråkigare. Å framförallt; mitt musikskapande å producerande hamnar i otakt. Nu ligger fem nyskrivna låtar här å bara väntar på att bli inspelade. Å fler lär det bli innan min musikmaskin åter är i rätta händer. Så det är väl bara att fortsätta skriva. Fortsätta skapa, andas, drömma...

I'm one of those girls who use to dream
Dream of summer days and starlit nights
Evening walks in moonlight

And maybe I expect to much
I somehow want my dreams to appear
Call me crazy, but is that really so weird?

Wind

2006-06-26T01:28:00.000+02:00

There is nothing like a silent su m mer morning
So still you can almost hear the sky
And then it comes, whispering in the trees
Makes the branches dance, a shivering serenade

It's just a moment, a brief call, a whisper
And then suddenly silence again
There is nothing like a silent su m mer morning
And a breath from the dawning sky

Reflektioner från ett öppet sovrumsfönster en tidig junimorgon före soluppgång...

Heart and Shoulder

2006-06-23T23:12:00.000+02:00

Wanna cry for you
Would it do any good?
If I rained for you
It would just be water
And the night's with you
And the storm's in your hand
And you're down and you're down
And I can't lift you

I'm powerless to change your world
I'm powerless to stop the hurt

I'll give you my heart, give you my shoulder
Give you my heart, give you my shoulder

Wanna run for you
Would it do any good?
If I flew for you
You would still be standing
And it's hard watching
'cause I'm part of you
And it's hard not to
Not to know what I can do

I'm powerless to change your world
I'm powerless to stop the hurt
I'm trying hard to be your tower of strength
I'm trying hard to bring you back to joy

When the night just cuts you through
And the dream is lost to you
When you're worried and confused
I will give you my heart give you my shoulder

[Heather Nova]

Bland flyttkartonger å själens källare

2006-06-23T00:43:00.000+02:00

Jag packar ner mitt liv i lådor. Mitt materiella liv prydligt nedlaggt i kartonger, snyggt ihoppackade å märkta. Allt på rätt plats. Gamla saker slängs, bortskänkes eller återvinns. Bara det nödvändigaste sparas å tas med. Så lite plats som möjligt ska det ta.

Vilken motsats till det inre livet!

Jag packar upp mitt inre liv. Letar längst in i själen, hittar lådor som har stått instängda så länge att de blivit dammiga. Läser försiktigt på ettiketterna, med upprymdhet å nyfikenhet blandat med en aning rädsla. Öppnar dem en efter en, sakta å med känslighet i varje rörelse. Det som finns där inne kan vara känsligt å skört. Det kan behöva en stund att vänja sej vid ljuset, den fria luften.
Jag packar upp mer å mer. Det verkar inte finnas nåt slut. Bakom varje låda finns en ny. Nya saker att upptäcka å släppa ut i friheten. Å det finns ingen begränsning. Hur mycket plats som helst får det ta.

Can you feel it?
Can you feel the passion?
Do you feel alive inside?

When you're happy, are you flying?
When you're sad, are you crying?
When you feel love, is it like a thousand flames inside?

When you really feel alive
It's like a wind in your heart
Every touch feels right through your bones
So hard to explain
Like a rush through your blood
Everytime you feel, you really feel

So now I'm flying
Now I'm alive
Burning with a thousand flames inside
Feel the passion so strong
Rushing through my blood
Never holding back again

Can you feel it?
Are you flying?
Are you burning with a thousand flames inside?
Are you breaking out of the cage?
Do you feel the wind in your heart?
Are you ready to be really alive?

Det vackra

2006-04-07T00:38:00.000+02:00

Så var man 24. Å livet är mer spännande än nånsin! Våren är här, sen å efterlängtad. Livet växer, både ute å inuti. En frihet å glädje, nya perspektiv å stor tacksamhet! En längtan efter framtiden, å en iver med varje nytt steg. Livet är vackert!

Efter mörkret

2006-02-16T02:06:00.000+01:00

Ibland skrattar jag
Ibland gråter jag
Ibland undrar jag
Ibland vet jag
Ibland finns svaret
Ibland bara frågor
Nyss mötte jag svek
Nu möter jag ljus

Nu finns bara hoppet
Nu finns bara tron
Nu finns kärleken
Nu finns bara du

Jag finns
Jag lever
Jag älskar
Jag tror

Tror på ljuset
Tror på hoppet
Tror på en ny dag
Tror på dej

Veckans aktuellt

2006-01-26T00:37:00.000+01:00

Jag satt å kollade på min gamla hemsida (som numera är nedlaggd å endast finns hemma på min dator) å hittade en grej som var rätt så rolig. Jag brukade varje vecka uppdatera min "aktuelltsida". Bara för skojs skull kommer här den här veckans aktuellt:

Aktuell plats:   Stockholm
Aktuell händelse:   Nypremiär av Saturday Night Fever 26 januari
Aktuell låt:   Det som gör mej lycklig nu, Freda'
Aktuella klädesplagg:   Mina ljusa jeans med fickor från H&M, min gröna kavaj, å min svarta stickade myströja
Aktuella skor:   Vinterkängor med päls
Aktuellt hår:   Mellanbrunt, halvlångt å med stora lockar
Aktuella favoritprylar:   Min locktång å min mp3-spelare
Aktuell bok:   Min dagbok
Aktuellt tv-program:   Alias å Lost
Aktuell film på bio:   Stolthet och fördom
Aktuell film på video/dvd/TV:  Anna och Kungen
Aktuell mat:   Potatis
Aktuellt glädjeämne:   "...att det finns nån som du!"
Aktuell längtan:   Våren å sommarnätterna
Aktuell känsla:   Lycka å tacksamhet
Aktuellt uttryck/citat:   "Klockrent!"
Aktuell favoritsysselsättning:   Sms-konversationer
Aktuellt jobb:   Oscarsteatern

Dagens "krya på dej" går till sjuklingarna i Tyresö.

Levande

2006-01-24T00:05:00.000+01:00

Ibland är det bara så svårt att formulera sej. Det är en av anledningarna att det inte har varit mycket liv i bloggen de senaste veckorna. Desto mer liv är det i mej!
Levande. Det är nog ordet som beskriver bäst hur jag känner mej just nu. Så otroligt levande! Som om hela jag växer, sträcker mej uppåt, utåt. Svårt att beskriva känslan. Jag vill bara sträcka ut vingarna å flyga!

Så mycket händer... Så mycket nytt i mitt liv. Ett nytt år, nya möten som lett till ny vänskap, nya insikter å nya perspektiv. Omtumlande, men så otroligt befriande!

Jag känner elden i mej...

"When you are with me I'm free, I'm careless, I believe. Above all the others we'll fly. This brings tears to my eyes..."

Dagens kram går till dej...för att det finns nån som du!

En himmelsk överaskning

2006-01-12T01:15:00.000+01:00

Ibland händer saker man inte trodde skulle hända. Saker man inte alls hade väntat sej, eller haft en tanke på att det skulle kunna ske just nu. Saker man har bett om länge, saknat eller kanske inte ens vetat att man behövde. Sen händer det bara, som en överaskning från himlen.

Den senaste veckan har Gud gett mej en överaskning. En överaskning som har påverkat mej väldigt mycket, mer än något annat på länge, å som verkligen kom i precis rätt tid.
Ännu en gång har Gud visat mej den röda tråden.

Dagens TACK går till Gud, som har gett mej något jag länge har saknat.

Förhoppning, förvaring, förvåning

2006-01-06T01:23:00.000+01:00

Nu känns det som om det äntligen börjar vända. De senaste dagarna har varit riktigt uppåt, å jag har ännu mer hopp om att det verkligen kommer gå att komma upp igen. Jag tror jag börjar hitta tillbaka till mitt fokus. Det hjälper så mycket att ha vänner till hjälp. Just nu håller jag å ett par vänner på å utforskar det här med Guds vilja. Hur vet man vad som är Guds vilja i olika situationer, å hur gör man konkret varje dag för att gå i det Han vill? Har Gud en specifik vilja i allt, eller låter Han oss bestämma det mesta själva? Intressanta frågor!

Efterssom jag bor ensam nu i några veckor får jag även mycket tid för mej själv. Det är nyttigt!

Jag har nyligen fått en ny favoritaffär; GRANIT. Hade jag pengar skulle jag kunna handla upp hela affären. =) Snygga förvaringslådor, ljusstakar, ljus, krokar, ettiketer å vykort, kökssaker med snygg design... En hel massa både snygga å praktiska förvaringsprylar. Så dit smiter jag in titt som tätt nuförtiden.

På tal om praktisk förvaring... Det är lite kul när man går på stan å ser en kille med stor blå Ikea-påse gå förbi, å man tänker; "Men...varför går han runt med tvätten på stan?" =)

Dagens applåd går till Kista Gallerian, som har öppet när alla andra affärer har "trettondagsaftons-kvälls-stängt".

Ett hoppfyllt år

2006-01-01T23:36:00.000+01:00

Så var det ett nytt år igen. Gårkvällen firades med fest här hemma. Jag hade gjort smörgåstårta å dukat fint i vardagsrummet, å ett gäng vänner kom å firade med mej. Riktigt mysigt hade vi det!

Nyår för mej betyder nytt hopp. En chans att lägga det gamla årets misslyckanden å felsteg bakom sej, å få gå in i ett helt nytt år. Mycket just nu känns tungt å jag har haft bättre dagar än idag. Men mitt i alltihop visar Gud att han är god, å att Han inte har gett upp. Så varför skulle jag göra det? Jag ser bara vad som händer runtomkring mej nu, men Han ser större.

Det här året känns hoppfullt.

Dagens blomma går till Elin: Tack för allt vännen!

The Chronicles of Narnia

2005-12-28T01:55:00.000+01:00

Ikväll var jag på bio med hela min familj. Vi såg The Chronicles of Narnia: The Lion, The Witch, and The Wardrobe. Efterssom jag själv har vuxit upp med berättelsen om Narnia, läst böckerna flera gånger, å sett den gamla tv-serien, kändes det riktigt kul att få sätta sej i en biosalong å se en modern, välgjord Narnia-film. Å jag måste säga att jag tyckte den var riktigt bra! Känslan fanns där, liksom spänningen, budskapen, å riktigt bra filmmusik. Det jag tyckte mest om var nog ändå rollbesättningen. Mycket övertygande skådespeleri, framför allt av tio år gamla Georgie Henley, som spelar Lucy Pevensie. Vilken tjej!

Det var en vacker film helt enkelt, som jag absolut kan rekomendera! Ser fram emot att se de kommande filmerna.

Aletheia bloggexempel i tidningen Dagen

2005-12-22T01:10:00.000+01:00

"Ida i Stockholm skriver bloggen Aletheia. Hon beskriver sig själv som ”en kreativ funderande lärjunge som strävar efter att lära känna Sanningen (grek. aletheia). Är intresserad av människor å att bygga relationer, vill hellre gå på djupet än stanna kvar på ytan”.
Det här är en blogg som lever upp till ryktet om att bloggen är en dagbok på nätet, Ida är väldigt personlig. Läsaren får veta vad som händer i hennes vardag, vad som är roligt och vad som är jobbigt. Vi blir inbjudna till julfest och får höra om hur träffen med kompisarna blev.
Man får i läsningen följa med i Idas gudsrelation, med både brottning och glädje. En
beskrivning av dagen som varit avslutas ofta med ett bibelord, citat eller en bön.

Att skriva på sin blogg är för Ida att vara vara genomskinlig. Hon är väldigt öppen i sina inlägg, vi får ta del av händelser, tankar och funderingar från hennes liv. Hon menar att genom att dela med sig så kanske hon påverkar någon annan och även blir påverkad själv. ”Järn skärper järn, så skärper den ena människan den andra” (Ord 27:17)
Inläggen är oftast några rader, man får en liten text att läsa. Det går såklart att skriva kommentarer till inläggen och det finns några på de flesta texterna men om man inte känner henne kanske det är svårt att kommentera."

Ur tidningen Dagen 16 december

Socialt med vänner å vänners vänner

2005-12-20T01:12:00.000+01:00

Ganska nyss hemkommer från en helskön kväll hos Jesper. Jag å Thérèse var hembjudna dit å fick träffa några av hans kompisar, Crille, Tommy å Daniel. Tre sköna killar med både humor å intressanta tankar å åsikter. Det blev samtal om livet å Gud, å även många skratt. =) Alltid kul att träffa vänners vänner.

Även helgen var social. Lördagen var en heldag på teatern. Sista föreställningsdagen innan jul, å riktigt skön stämning i hela huset. Till å med kungen var där å kollade på sista föreställningen! =) Å senare på kvällen hade vi julfest allihopa, med spex å luciatåg å mat å dans å mycket glädje! Vilka härliga människor jag har på mitt jobb! Mina goa foajévänner, å våra sköna galna artister. Blir tomt utan Oscars en hel månad...

Igår var det pepparkaksbak å julfika här hemma. Snö ute, å riktig julstämning inne. Jag som älskar att ha lägenheten full med folk trivdes hur bra som helst.
Nu väntar en julvecka i Skåne, med något lugnare tempo. Men det kanske kan behövas... =)

Förvandlingen

2005-12-17T02:48:00.000+01:00

Ibland blir man bara så tacksam!
Jag har en vän som jag har kännt i drygt tre år. En vän som jag lärde känna på ett rätt så speciellt sätt en höst, å som jag sedan har utvecklat en nära vänskap med, där många timmar av tankar å teorier har bollats.
När jag ser hur den här personen har förändrats, man skulle till å med kunna säga förvandlats, under den här tiden som vi har varit vänner, då blir jag så tacksam. Att jag får ha förmånen att få vara med i det hela. Att jag har fått vara med å hjälpa en person att hitta glädjen, kärleken från Gud, livslusten. Det känns så stort!
Nu när jag träffar min vän å ser ljuset å glädjen i personens ögon, då kan jag nästan inte tro att det är samma person som jag lärde känna den där hösten. Då är det värt allt jobbigt å svårt å tungt som har varit. Å då vet jag att det kan hända igen, med andra människor jag har omkring mej. Det är det som driver mej att fortsätta.

Men närhelst någon omvänder sej till Herren, tas slöjan bort. Herren är Anden, å där Herrens Ande är, där är frihet. Å alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en å samma avbild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. "2 Kor 3:16-18

Låt oss inte tröttna på att göra gott. För när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Gal 6:9

I´m a dreamer

2005-12-09T01:50:00.000+01:00

Ikväll sitter jag å drömmer...
På ett sätt måste jag bli bättre på att leva mer i nuet. Att inte alltid drömma mej iväg till framtiden. Allt jag vill göra. Men jag tror ändå det är bra att drömma. Att se framåt, ha saker att röra sej mot å se fram emot.

Så vad drömmer jag om? Det är mycket... Men om jag ska dela med mej en liten del av allt:

London Jag vet inte varför jag fastnade så mycket för denna stad när jag var där för snart 3 år sen. Kanske människorna, öppenheten, alla olika stilar, arkitekturen, musikalerna... Nånting är det i alla fall som hela tiden får mej att vilja åka tillbaka. Nån gång ska jag bo där...
Musikalscenen Att få stå där i strålkastarljuset, känna pulsen, ruset som går genom kroppen, sjunga, dansa, förmedla...
Kollektiv Jag å syster Stina sitter å drömmer om att bo i en kollektivvilla nånstans i Stockholm tillsammans med ett gäng härliga människor. Ha en trädgård, musikrum, fester... Oxå en sån där grej som man vill ha gjort nån gång i sitt liv. Kanske lite av en tonårsdröm. =) Får väl se om det nånsin blir av...
Road trip En bil/buss, ett gäng vänner, en sommar... Åka iväg utan direkta mål å planer. Se Sverige, se Europa. Ta dagen som den kommer, ta vägen dit den leder. Träffa nya människor, uppleva nya platser.

Ett litet urplock ur mina drömmar. Å det finns mycket, mycket mer...

Just här å nu

2005-11-29T02:11:00.000+01:00

Veckorna går. Börjar nu ännu en "helg", efter min lite underliga arbetsrytm. För många är måndagen en tung dag när en hel arbetsvecka ligger framför innan nästa helg kommer. För mej är måndagen sista jobbdagen innan jag får några dagar ledigt. Måndag kväll är alltså riktigt behaglig!

Veckan som har gått har innehållit mycket, som vanligt. Glada saker, å mindre glada saker.
Det har varit stunder när jag har kännt det som om jag bara skulle vilja vara nån annanstans. Någonstans där ingen har förutfattade meningar om vem jag är, hur jag bör vara, hur jag bör tänka å agera, utan bara accepterar mej för den jag är å med det synsätt på livet å dess innehåll som jag har. Har blivit lite för mycket av andras försök att ändra mitt sätt att tänka, å lite för mycket ifrågasättande av saker jag står för å tror på. Jag vill alltid vara öppen för att växa å förändras, utveckla å utvidga mitt synsätt. Men jag vill inte bli inplacerad i en ram som säger att "det här är rätt sätt, si å så bör du tänka å vara".
Proccesen som pågår i mej å mitt sinne hela tiden är inte alltid lätt att förklara för andra. En del skulle kanske säga att jag har blivit "liberal". Andra kanske tror att jag är sårad å bitter på människor, eller har blivit avtrubbad å gått ifrån mina tidigare ståndpunkter.
Allt det egentligen handlar om är att jag tror att Gud är större än alla våra metoder, planer, åsikter å uttryckssätt, å att jag vill hänga med i hans obegränsade livsäventyr, å vara en del av hans verk i världen i just den här tiden, just här å nu.

We are a family

2005-11-20T23:58:00.000+01:00

Den här helgen har varit social. Jag har varit sjukskriven hela helgen för magont på grund av för mycket stress, så jag har varit tvungen att hålla mej hemma. Å då har jag kunnat göra det jag älskar; bjuda hem folk! Jag blir alltid lycklig av att få ha människor här hemma.
Igår var Elin, Jesper å Simon här, å det blev en intressant kväll med samtal om allt från politik å demokrati, till gudsrelation å församling. Så givande att samtala med människor som inte tänker å tycker likadant.

Avslutar dagens inlägg med att citera Wolfgang Simson ur hans bok Houses that Change the World. Det handlar om hur vi lever, hur vi bemöter människor runt omkring oss som har behov, utifrån Matt 25:31-46.

"Christianity is about sharing lives, about being gregarious sheep in the power of the Spirit of God. We eat and drink together, give a bed to strangers who pass through, share clothes, look after our sick people, and if sombody is in prison...we would wisit them and probably risk being incarcerated with them. Why on earth would we do this? Because we are family."
"The solution is not to try to delegate all this to charities, to paid pastors, counsellors and prison ministries through a tax-deductible donation. 'The Way' is to do it as a regular lifestyle ourselves."

Julfest!

2005-11-18T02:29:00.000+01:00

Nu är det äntligen dax igen! Fredagen den 2 december är det Albyfest! Numera blir det inte så ofta som förr, men vi försöker hålla liv i traditionen. Nu tyckte vi det var dax igen, så är det sugen på julfest så kom!
Målet är mycket folk, skön stämning, nya kontakter å människor som trivs! Har du varit med förr, kom å återupplev "albyfestkänslan" (å förbättra din feststatus). =) Har du aldrig varit med innan så är du extra välkommen! Å ta gärna med vänner å bekanta. Som vanligt är det knytis som gäller, julmat av alla dess slag.
Julfesten i år blir den trettonde Albyfesten. Vill du veta mer, å kanske kolla på foton från andra fester, besök Albyfestsidan.
Välkommen!

Olika kulturer

2005-11-15T02:12:00.000+01:00

Skönt att få några dagar ledigt. Om man nu kan kalla en sjukskrivning för ledighet...

Ikväll blev det filmkväll med Thérèse. Dirty Dancing 2. Var en aning skeptisk innan. En uppföljare till en klassiker som Dirty Dancing har verkligen stora förutsättningar att bli en riktig flopp.
Men jag blev faktiskt positivt överaskad. Mycket dans såklart, som är en passion för både mej å Thérèse. Å väldigt mycket kultur å musik. Kuba, salsa, spanska...det väcker reslusten till liv!
Nån gång ska jag oxå dansa salsa till spanska toner på en strand när solen går ner...

Igår fikade jag i stan med min vän Fredrik. Han har precis kommit hem efter drygt ett halvår i Los Angeles, så det var riktigt kul att träffa honom igen! Så skönt att få sitta å prata med nån som tänker som jag. =) Kul att få höra lite om kulturen där borta oxå. Man har sin lilla bild av hur allting är i USA, men det är tydligen inte hela sanningen man får genom filmer å tv. ;)

Imorn är det kurs igen. Börjar dra ihop sej nu. Fyra veckor kvar till uppspel. Spännande!

Glada minnen

2005-11-12T03:48:00.000+01:00

Har precis avslutat en skön hemmakväll med två härliga vänner. Jobbade först, å sen träffade jag Elin å Thérèse i stan å vi åkte hit. Hade inte träffat Elin på länge, så det var kul!
Det blev en kväll med många skratt. Vi pratade om en massa roliga minnen från i våras. Det var en härlig tid, när vi umgicks nästan hela tiden med vårt lilla gäng, å hittade på en massa roliga saker tillsammans. Verkligen en tid att se tillbaka på med glädje å tacksamhet!

Den här veckan kan sammanfattas med ett ord; mycket. Mycket att göra, mycket att tänka på, mycket känslor, mycket samtal. Tillslut blev det för mycket, å kroppen sa ifrån. Så idag har jag fått försöka varva ner, släppa en del funderingar så länge, å se till så att magen orkar med. Känner lite mer ro nu, å hoppas att saker som jag går å tänker på ordnar upp sej snart.

Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan å bön med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan å era tankar i Kristus Jesus.
Fil 4:6-7

Take the train to anywhere

2005-11-04T02:59:00.000+01:00

Let's take the train to anywhere
I wanna feel the wind in my hair with you.
Let's tell them all, that soon they'll know
how very wrong they were to think we'd never go,

And if you tell me yours I'll tell you mine
And we will clean the cobwebs out of one anothers minds.

Don't ever, Missy Higgins

Den finns alltid där, längtan efter äventyr. Ibland händer det att äventyrslusten kommer över mej lite extra mycket. Som en pirrande känsla som växer, å som får mej att bli helt ivrig å lycklig. När jag inser hur mycket det finns att upptäcka. Att själva Livet har så mycket att erbjuda, å att det enda jag behöver göra är att sträcka mej ut å ta tag i det.

I morgon går jag upp å går till jobbet som vanligt. Men jag förväntar mej äventyr. Jag håller minna sinnen öppna för nya saker. På jobbet, bland mina vänner, överallt.

I wanna feel the wind in my hair with you...

En längtan efter det äkta

2005-11-03T04:49:00.000+01:00

Det är mycket just nu. Mycket jobb, mycket tankar, mycket känslor, mycket vilja. Å ett mycket stort behov av andlig å själslig gemenskap.
Så lätt det är att bara springa på. Engagera sej i jobbet, engagera sej i människor, å aldrig riktigt stanna upp å reflektera över vad som egentligen händer. Vad man gör av sin tid å vad man prioriterar.
Jag behöver sakta in lite. Ta en titt runt omkring. Omvärdera å omplacera. Sätta mej ner med människor å dela med mej av mitt liv, mina tankar å idéer. Å få ta del av deras inre.
Vi är inte skapade för att leva ensamma i vår egna lilla privata värld, instängda med alla våra tankar å problem. Vi behöver varandra!

Först å främst behöver jag sätta mej ner med Gud. Han som ser rakt igenom mej å känner mej bättre än jag känner mej själv. Bara vara med honom. Få rätt perspektiv igen, å återfå fokus på det som är viktigt.
Relationer. Först å främst till vår Skapare. Sen till varandra. Alla vi har runtomkring oss. Öppna, ärliga,å sanna relationer.
Jag vill bara ha äkthet!

Fjorton år i två svarta lådor

2005-10-28T02:22:00.000+02:00

Jag har alltid tyckt om att skriva. När jag var yngre skrev jag långa sagor å berättelser, å drömde om att bli författare. Vissa perioder i mitt liv har jag skrivit dikter, å nu skriver jag sånger, bloggar, å skriver dagbok.
Dagbok har jag skrivit sedan 1991. Inte varje dag, men med jämna mellanrum. Under perioden hösten 1998 till hösten 2004 skrev jag i stort sett varje dag. 2190 dagar i följd av mitt liv nedskrivet på papper.
Igår kväll satt jag å sorterade alla mina dagböcker. 22 stycken är jag uppe i nu. Det är så intressant att gå tillbaka å läsa i mina gamla böcker. Igår läste jag om när jag gick på mellanstadiet. Vad som hände, vad jag tänkte å funderade på å hur jag kände när jag var i 11 å 12-årsåldern. Det är nästan svårt att förstå att det verkligen är jag som har skrivit allt det där, även om jag fortfarande kommer ihåg hur det var.
För några veckor sen läste jag från gymnasietiden, å åren efter det. Hur jag kände när jag flyttade från Skåne till Stockholm, mina år på bibelskolan. Å om alla människor som har betytt väldigt mycket i mitt liv under olika perioder.
Att ha allting nedskrivet så här hjälper mej att se hur mycket jag har förändrats, hur mycket jag hela tiden växer, å att mycket som jag har funderat över tidigare i livet har lagts på plats nu å blivit mer tydligt.
Jag vet inte hur länge jag kommer fortsätta skriva. Kanske hela livet...
Nu har jag i alla fall 14 år av mitt liv dokumenterat å samlat i två svarta lådor från Ikea.

Känslosamt med Heather Nova

2005-10-18T02:57:00.000+02:00

Ikväll var jag på konsert. Heather Nova spelade på Cirkus, å jag å Rickard var där. En helt sanslöst bra konsert var det! Den tjejen har en fantastisk röst! Det var en skön blandning av röjiga rocklåtar, ackustiska ballader å vackra, känslosamma låtar. En efter en av mina favoriter spelades upp, å jag stod längst fram å bara njöt. Jag fick till å med höra min absoluta favorit, Paper Cup, å då var det så vackert så jag nästan grät. =) Även en annan favorit, Fool For You, var riktigt känslosam å vacker.
Ca en å en halv timme spelade hon, å hon lyckades som sagt pricka in många av mina favoriter, som Done Drifting, Maybe An Angel Winterblue, Heart and Shoulder, å London Rain.
Det här var en av de bästa konserterna jag har varit på, av många anledningar. Grym stämning å atmosfär, mycket energi, enorm inlevelse, mycket hög musikalisk nivå osv. Men oxå för att Heather Nova är en av de artister som inspirerar mej mest i mitt eget låtskrivande.

En vacker kväll. Känslosam. Fartfylld. Å definitivt värd pengarna!

I'm done drifting, I'm ready for living
I'm done drifting, I'm ready for living
With you

And though the world is big and wide
What I want is peace inside
And though there's still so much to do
All I need is you

I'm done searching, I'm ready to dig in
I'm done searching, I'm ready for dig in
With you

And though we still have far to go
That's alright, we'll take it slow
And though the days are often long
With you here I can be strong

I'm done wishing, I'm ready to giving
I'm done wishing, I'm ready for giving
With you

And though the world is big and wide
What I want is peace inside
And though there's still so much to do
All I need is you

I'm done drifting, I'm ready for living
I'm ready for living
I'm ready for living

Done Drifting, Heather Nova

Guds röda tråd

2005-10-11T01:01:00.000+02:00

Något jag aldrig slutar förundras över är hur allt som händer i mitt liv verkar hänga ihop med varandra. Människor jag möter, situationer jag hamnar i, samtal med andra. Som en röd tråd som går genom allt, kopplar saker samman med varandra, ger syfte å mening med händelser å ger allt ett större perspektiv.
Gårdagkvällen var ett tydligt bevis på detta.

Jag vaknade nån gång på söndagseftermiddagen, efter en väldigt intensiv helg. En helg när jag knappt hade varit hemma, förrutom för att få några timmars sömn. Resterande tid spenderade jag på jobbet, ute på krogen å i en lägenhet på Söder, tillsammans med mina jobbarkompisar. Vaknade full av intryck, förvirrade tankar å funderingar kring olika livsstilar å värderingar. Var ett sånt där tillfälle man verkligen känner att man behöver prata med någon som kan förstå hur man känner å som kan känna igen sej i situationen. Min tanke gick till en av mina vänner.
Jag hade inte ens hunnit höra av mej till personen i fråga, innan ett sms kom, där han frågade om jag ville fika.
Det blev en väldigt givande kväll på ett café på Söder, med samtal kring olika sätt att leva, att kunna stå för sina värderingar, personlig utveckling, relationer. Vi hade mycket att prata om, å det blev ett väldigt givande utbyte av tankar å erfarenheter.

Det är en skön känsla att veta att Guds röda tråd går genom allt som händer, att han vet precis vad jag behöver i varje situation, att han skickar människor i min väg i rätt tid, att jag själv får komma i andra människors väg, å att allt som händer ingår i en större plan med ett större syfte än jag ser för stunden.

Den där känslan

2005-10-03T00:22:00.000+02:00

Tänk så olika människor kan vara. Det är intressant. Satt här å tog min vanliga bloggrunda ikväll, å fastnade för några speciella formuleringar. Läste om olika människors passion för olika saker.

Till exempel när min syster Jenny bloggar om att gå på konstmuseum. "Att gå på konstmuseum är nog något av det bästa man kan göra. Enligt mig. I love it."
Eller när Kristoffer skriver på sin blogg om att dela in böcker i olika kategorier. "Håller på med klassifikationssystem och det ger mig nästan ett rus när jag sitter med alla koder och försöker lista ut hur det ska vara."

Intressant hur saker som för mej är helt ointressant eller till å med tråkigt, kan ge andra människor sånna känslor.
Jag vet ju hur det är. När jag går på musikal. Musiken, dansen, ljuset, publiken...vilken kick! Att samma känsla kan komma hos andra människor av att gå på konstmuseum, eller sortera böcker, det är coolt! =)

Årstidsskiftningar

2005-09-21T21:43:00.000+02:00

Så var hösten här.
Jag insåg det när jag gick runt på Söder idag. Den där känslan kom. Känslan som alltid infinner sej när en ny årstid kommer. En slags upprymdhet. En hoppfull glädje som får mej att se framåt, förväntansfull å ivrig.
Jag har svårt att säga vilken årstid jag tycker bäst om. Alla ha de vackra å härliga sidor att njuta av. Sommaren med sina underbart ljumma å ljusa nätter, alla blommor å all fågelsång på våren, höstens alla härliga färger, å vintern med den tysta, vackra snön.
Men allra mest speciellt är det ändå när en årstid är slut å nästa precis har börjat. När det verkligen känns att det är dax för något nytt. Man får ny kraft att ta tag i saker, nya chanser att börja om, å hoppet växer igen.
Det är då jag lever upp, går runt med ett stort leende på läpparna, å det känns som om allt är möjligt.

Brölllop på landet

2005-09-18T15:03:00.000+02:00

Söndag. Efter en väldigt intensiv vecka med massor att göra å alldeles för lite sömn, får jag en dag att andas ut.

Igår var jag på bröllop. Elin å Daniel gifte sej i en kyrka långt bort iväg, mitt ute på landet. Det var ett rätt så avslappnat å "soft" bröllop. Kul att få klä upp sej lite, träffa folk, äta god mat, å dela en lycklig dag med Elin å Daniel.
Här minglar jag med Peter å Jesper innan bröllopsfesten.

Alltid när jag är på bröllop får jag en massa tankar å idéer om hur jag vill (å inte vill) att mitt eget bröllop ska vara. Mer om detta om några år eller så... ;)

Saturday Night Fever!

2005-09-17T04:09:00.000+02:00

Det är nåt visst med premiärveckor. Lite extra högtidligt, lite extra glamoröst. Kändisar, röda mattor, discokulor, blommor, champagneglas i en enda röra. Stressigt, roligt, å fullt med liv i hela huset! Saturday Night Fever!

Det är så härligt att ha musikal i huset igen! I onsdags kväll var jag ledig, så då gick jag å såg på genrepet. Vilken kick! Musiken, dansen, kläderna. Jag gick runt med ett stort leende på läpparna långt efter att föreställningen var slut å musiken tystnat. =)
I går hade vi premiär. Nya arbetskläderna hade kommit precis i sista stund, vi blev sminkade, fick håruppsättningar, å jag gick runt å kände mej lycklig hela kvällen. Riktigt drag var det!

Senare på kvällen hade vi premiärfest på Blue Moon Bar. Där blev det mat, ännu mer musik å dans. Härligt!

Nu är jag trött, efter några intensiva dagar. Men jag känner mej upprymd, å ser fram emot en härlig musikalhöst!

Att hitta kärnan bakom formerna

2005-09-10T01:23:00.000+02:00

Ikväll har jag suttit några timmar å läst en mycket intressant å inspirerande bok; Wolfgang Simsons Houses that change the world. Kapitlet jag läste hette House churches in history, å jag måste säga att det absolut var den mest intressanta kyrkohistoria jag har läst nån gång. =)
Att läsa om det här gör mej både inspirerad å upprymd, men oxå upprörd. Hur människor genom tiderna gång på gång, drivna av en längtan att lära känna Gud mer å upptäcka livet med honom, har börjat utforska begreppet församling. Börjat samlas i sina hem, läsa bibeln tillsamman, dela med sej av sina andliga upplevelser å sin dagliga vandring med Gud. Hur de av människor eller sej själva högt uppsatta ledarna i den etablerade kyrkan har på alla sätt försökt hindra detta. Kallat det kätteri, uteslutit människor, tvingat dem att gå till kyrkan eller till å med dödat dem som vågat pröva nya sätt att leva i å uttrycka Guds församling. Hur mänskliga regler å traditioner har fått komma före Guds Ord å Hans vilja, tagit över å Guds församling å hindrat den att leva.

Det här är något jag kämpar väldigt mycket med själv just nu. Jag är så otroligt trött på mänskliga regler, traditioner å former i kyrkan. Regler som har vuxit fram på grund av att man varit rädd för villorläror å inte vågar lita på att Den Helige Ande vakar över sitt Ord å sin församling. Former som leder till passitivitet å uppdelning i konsumenter å producenter.
Jag vill ha det äkta, det sanna Livet, utan en massa annat runt omkring.
Frågan är hur mycket man kan skala av? Faran är att man hamnar i andra diket å tar bort Guds ordning, å inte bara människors.
Är jag för kritisk till att strukturera å styra upp, planera å organisera? Går det att bara låta Gud ta över helt, våga släppa alla begränsningar å bara leva som Guds församling tillsammans? Se hela livet, varje dag, varje tillfälle när kristna kommer samman, som en gudstjänst, där alla är präster. I hem, på ceféer, krogar, arbetsplatser, överallt.

Jag vill tro att det går. Jag vill våga testa. Å jag vill tro att det finns fler som längtar efter samma sak som jag...

Äntligen!

2005-09-01T00:53:00.000+02:00

Igår gjorde jag något stort. Jag klev in i en byggnad jag i nästan fyra år har längtat efter att få sätta min fot i. Kulturamahuset! Så många gånger har jag gått in på kulturama.com å läst, längtat å drömt. Kastat längtansfulla blickar över hustaken bort mot kulturamahuset när jag har åkt med t-banan över Årstaviken. Nu går jag där. Än så länge bara en kvällskurs, men det är ett steg på vägen. Jag läser en musikalkurs, med kombinerad sång å dans. Helt fantastiskt! =) Att äntligen få börja göra det jag vill! Det är långt kvar till målet, men nu har jag i alla fall tagit första steget.
Så härligt att vara på ett sånt ställe igen. Så fort jag kom innanför dörrarna blev jag överfallen av en hel massa gymnasienostalgi. =) Kreativa människor, alla möjliga stilar, sång å musik, danssalar med stora spegelväggar. Esteten har hittat hem! ;) Vilken lycka!

Båtutflykt

2005-08-17T01:20:00.000+02:00

Vad kul det är att det börjar dyka upp fler å fler kommentarer på min blogg. Tack för att ni läser, å tack för all uppmuntran!

Idag har jag varit på utflykt. Jag, Stina å vår vän IdaK följde med vår kusin Stefan ut på en tur med hans båt. Jag älskar att åka båt! Var hur härligt som helst att flyga fram på vattnet i 90km/h, med vattnet stänkande omkring å med så stark vind i ansiktet att man knappt kunde andas. =) Vi åkte från Alby, där båten ligger förtöjd, över Albysjön förbi Fittja å Vårberg, å bort mot Ekerö. Där la vi till vid ett litet café å åt glass.
Var så skönt att få komma ut lite. Avslappnande å rofyllt. Nästa gång kanske vi tar båten in till stan å går på Gröna Lund. Det hade varit coolt! =)

Dax att hända!

2005-08-14T22:56:00.000+02:00

Ja, då var jag här igen då. Har inte blivit mycket bloggande för min del den senaste månaden. Det har sina förklaringar. Men nu är jag i alla fall tillbaka! =)

Ikväll känner jag mej levande! De senaste dagarna har jag fått uppleva hur jag mer å mer har fått lyfta huvudet å inse hur stort allt är runt omkring, hur mycket spännande som finns att upptäcka å vilka fantastiska möjligheter jag har om jag bara vågar ta för mej. En längre period har jag varit frustrerad, inte haft ro med min tillvaro, å gått å väntat på att nåt ska hända. Kännt mej oförmögen att göra något själv, å frågat mej själv å Gud; Hur ska jag göra? Vad är meningen med allt du har laggt ner i mej? När ska förändringar ske?
När det känndes som om jag verkligen hade fastnat i all frustration å alla frågor kände jag plötsligt hur det klarnade. Ett uppbyggande mail från en nära vän, intressanta samtal med några andra vänner, nya tankar från ännu en vän, lite tid för mej själv. Det var saker som Gud använde för att få mej att få upp ögonen igen. Att inse att jag faktiskt kan göra något! Att hur det än känns, hur mycket jag än har tappat av vad jag en gång har haft, så är det aldrig för sent. Om ingenting händer, händ själv! Det hörde jag någon säga en gång när jag var tonåring. Jag vill hända! Jag vill göra nånting, även om ingen annan omkring mej gör något. Jag tror det är dax för mej att börja ta ansvar för att jag ska få frid å ro med min tillvaro. Jag är trött på att låta mej själv eller andra hindra mina tankar å idéer. Passionen å längtan som vill komma ut, å bli till handling.
Vad skönt det är att vakna, å känna livet igen!

River of life

2005-08-13T05:03:00.000+02:00

I wanted to feel like a bird on the wings of time
But it was not our time
I wanted to lie for a while in the fields and dream
But it was not to be

´Cause sometimes you've gotta let love go
Even though it's hurting, even though
And sometimes you've got to let love slide
Out with the river, the river of life

I wanted to hold you so long in the dark till dawn
But I could feel you go
I wanted to sing; in my head I could hear a song
But it was not our song

´Cause sometimes you've gotta let love go
Even though it's hurting, even though
Sometimes you've gotta let love slide
Out with the river, the river of life

[Heather Nova, River of life]

Välkommen JP

2005-07-19T10:47:00.000+02:00

Verkar som om bloggingtrenden börjar sprida sej ordentligt bland mina vänner nu! Har nu även glädjen att presentera min vän JP som bloggare. Besök hans blog The Story, å se vad han har att säga till världen.

En virvelvind av tankar

2005-07-18T20:56:00.000+02:00

Jag har nog haft den tråkigaste dagen på länge idag. Inte den jobbigaste eller den värsta dagen, utan bara den rakt igenom tråkigaste å mest osociala dagen. Gå i en lobby på Mc Donalds å plocka brikor, slänga andra människors skräp å torka bord, i sju timmar. Hur jag än försöker kan jag inte på något sätt finna det stimulerande eller utvecklande.
Är man dessutom inne i en av sina djupaste tänkarperioder på länge, kan det bli vissa komplikationer...
En orsak till att dagen kändes extra osocial är nog oxå att jag sen jag kom hem till Sthlm igen i torsdags natt har spenderat så gott som all vaken tid tillsammans med vänner. En vän, å ibland några till. Det blir lätt så när det finns människor man kan umgås ungefär hur mycket som helst med utan att tröttna.

Tillbaka till tänkandet. Jag brukar tänka, mycket. Ibland ännu mer. Ibland mer än jag orkar med, å det är nästan så de här dagarna har varit. Det går lixom inte att få nån hejd på alla funderingar å grubblerier. Man kan sätta sej å kolla på en film. Eller skratta åt Vänner ett tag. Men sen när det är slut, å man kommer tillbaka till verkligheten igen. Då finns de där igen; tankarna.
Så, vad handlar de om då? Just nu...framtiden, relationer, känslor för å vilja med olika saker. Jag har svårt att komma fram till vad jag vill, vad jag känner, vad andra känner å vill, vem jag är mitt i saker som händer, var jag ska vara...
Just nu prövas teorier jag har stått för tidigare i livet. Håller de när de blir verklighet?
Frustrationen kommer när jag själv inte vågar leva som jag lär. Jag förespråkar öppenhet, ärlighet å rakhet gentemot andra människor.
Just nu känns texten till Natasha Bedingfields Wild Horses extra aktuell...
Lösningen då? Att våga släppa kontrollen över mina tankar, känslor å mitt ömtåliga hjärta till Någon annan. Någon som vet så mycket mer än jag, älskar mej gränslöst vad jag än gör å längtar efter att ta upp trådarna i min förvirrade hjärna å lägga allt på rätt plats.
Hjälp mej våga släppa taget!

Ur balans

2005-07-13T02:28:00.000+02:00

Ibland går tiden så sakta. Som idag till exempel. Rastlös. Det kryper i hela kroppen. Jobbiga känslor. Tankar. Längtan.
När jag är borta för länge från mitt sammanhang, å saker blir allför mycket på ett sätt som jag inte riktigt trivs med, det är då jag blir så här.
Jag tycker om att vara här! Att umgås mycket med min familj å få ta det lugnt å bara vara. Men jag kan inte tänka här. Får ingen ro i sinnet. Allt blir snurrigt i mina tankar å jag får så svårt att reda ut dem.
Sidor hos mej själv som jag inte tycker om kommer fram. Jag blir irriterad, som jag aldrig blir annars. Å tappar lusten till det mesta.
Vill analysera å bolla mina tankar med en vän som vet hur jag funkar. Sitta på ett café, eller gå en promenad å bara prata, prata, prata... Som vi brukar. Det skulle hjälpa!
Allt det här kan låta konstigt. Å lite smått överdrivet. Men det är så jag känner det. Det är så jag är å fungerar...

On a summer evening, I´ll run to meet you, barefoot, barely breathing...

Välkommen Simon

2005-07-12T01:44:00.000+02:00

Dax att välkomna ännu en ny bloggare; Simon Olsson! Simon är en av mina närmaste vänner, som pluggar till journalist. Känner på mej att han kommer ha många intressanta saker att skriva om! =) Så kolla in hans blogg här.

Campingsemester i Skåne

2005-07-12T01:28:00.000+02:00

Precis hemkommen från tre dagars camping med familjen. Var en lite speciell upplevelse. Vi har inte varit ute med familjen på campingsemester på ungefär 10 år. Lite kul att ligga å trängas i tält igen. =)

Naturen här nere är så vacker! Jag älskar att vara vid havet. Jag gick långa promenader på kvällarna utmed stranden, å satt långt efter att det hade blivit mörkt å bara lyssnade på vågorna å tänkte.

Idag var vi på stranden hela dagen, å badade å solade. Närmare 30 grader i skuggan, milslång sandstrand, höga vågor i vattnet, å hur härligt som helst! Fast nu är jag röd som en kräfta. =)

Kul att få umgås med familjen i alla fall. Blir inte så ofta, så det gäller att ta vara på tiden.

Skåne, Åland å galna sommarkvällar

2005-07-07T02:19:00.000+02:00

Så var jag i Skåne igen. Kom ner hit i måndags kväll, å ska vara här lite drygt en vecka. Umgås med familjen, njuta av sommaren, åka till havet, å bara varva ner å ta det lugnt. Jag har lite svårt med att "bara vara" utan att göra nånting, men ibland kan det behövas. När jag är här är det lättare. Då finns det inte så mycket annat att göra. =)

Ålandsresan blev oxå ett tillfälle att dra ner på tempot lite. Vi hade några sköna dagar, då jag verkligen fick chans att ta det lugnt, tid att tänka, njuta av vacker natur, sola å ha kul. Vi bodde på Storby Logi, ett litet gästhem på Eckerö. Mysig ö med små fiskestugor, bondgårdar, å massor av syrener.

Dagarna innan jag åkte ner hit var härliga dagar! Länge sen jag skrattade så mycket. Långa kvällar med vännerna, givande samtal, långa nattliga bilfärder i stan, galna upptåg på nätterna, födelsedagsfest, å mycket mer. Precis som sommarkvällar/nätter ska vara. =) Jag älskar att få släppa loss å vara lite galen ibland. Härligt!

Minisemester

2005-06-21T01:06:00.000+02:00

Tänk att det äntligen är sommar på riktigt!
Igår kväll hade jag å Thérèse besök av Fredrik å Emeli å Rickard, å vi tog med oss picknickfilten å satte oss i gräset nere vid sjön. Pratade om livet å allt som har hänt senaste tiden. Hur förändrat allt är nu å hur allt som har hänt har påverkat oss å andra runt omkring på olika sätt.
Senare på kvällen satt jag å Rickard i vår soffa å pratade några timmar. Skönt att få ha ett långt nattsamtal om livet med en äkta vän!
Ikväll blev det ett par timmar i stan med en annan vän, Jesper. Mycket att prata om även då. Intressant å givande samtal.

Imorn åker jag på minisemester. Stina, Rickard, IdaK å Noomie blir mitt resesällskap, å vi ska ha några förhoppningsvis sköna å avkopplande dagar på Åland. Kommer hem igen på torsdag kväll, piggare å mer solbränd än nu. =)

Ovärdeligt

2005-06-15T03:44:00.000+02:00

Ikväll snurrar det av en massa olika känslor inom mej. Jag tackar Gud för att han har skapat mej med mycket känslor, även om det ibland kan ställa till det en del.
Jag har ändå kommit fram till att alla glada stunder, när jag är så full av lycka att jag tror jag ska spricka, upprymd av tacksamhet å kärlek så det känns som om jag skulle kunna flyga, eller glad å skrattar så jag nästan gråter, alla sånna tillfällen överväger ändå alla svåra å tuffa stunder när det känns som om allt bara är snurrigt å förvirrat, när jag gråter för att det känns som om jag är så nära att gå sönder, eller sörjer över något jag har förlorat.

Vad det är skönt att ha äkta vänner! Någonting jag alltid är tacksam för å aldrig kommer sluta förundras över är mina vänner, som älskar mej, stöttar å peppar mej, orkar höra på alla mina tankar, å får mej att se klart på situationer å saker jag möter.
Ikväll vill jag särskillt tacka några av dessa fantastiska människor:

Thérèse - Vad ska jag säga? Är det någon jag verkligen slipas av att vara med så är det Thérèse. Så skönt att ha någon att tömma ut alla sina tankar inför, få rensa å sortera dem, höra hennes tankar å funderingar, få tillrättavisa varandra när nån av oss tänker fel, lära sej att se på saker från någon annans synvinkel osv. What should I do without her?

Simon - Vilken vän! Med Simon kan jag vara så totalt avslappand, just precis som jag är för stunden. Är så skönt att hänga med honom hur jag än känner mej. Har verkligen aldrig tråkigt med honom. Han förstår hur jag funkar, å trivs med mej trots att jag är en "känslomässig atombomb". =) Tack för att du lyssnar, å för att du talar vett i mej när det behövs!

JP - Inte ofta man lär känna en människa så fort som jag lärde känna JP. Vi kan verkligen ha intressanta samtal om det mesta, å jag trivs otroligt bra med honom. Peppar mej att ta tag i saker, å uppmuntrar mej att göra det jag längtar efter. Genomtänkt å målmedveten, å riktigt rolig. Älskar att hänga med honom!

Elin - Glada, goa, härliga Elin! Så lätt att tycka om, å så enkel att vara med. Hon är alltid med på att hitta på saker, å ser på livet på ett så skönt sätt. Är så tacksam att vi har blivit så tajta, å ser fram emot att lära känna henne mer!

Att ha sånna här vänner omkring sej får en att klara av det mesta. Att alltid veta att det finns några där som bryr sej, tycker om att vara med mej, räknar med mej å ställer upp för mej. Ovärdeligt!

Beslut å konsekvenser

2005-06-14T02:20:00.000+02:00

Har man en blogg ska man blogga. Men det känns som om jag har tappat inspirationen. Vad ska jag skriva om? Vad vill jag dela med mej av, å vad vill andra läsa? Är det några som läser över huvud taget?

Det händer en del saker i mitt liv just nu, å jag är inne i en av mina tänkarperioder igen. Måste tänka över vad jag vill, hur jag känner, vad jag ska å inte ska göra, vilka beslut jag ska ta osv. Å nu när jag väl har kommit fram till ett beslut måste jag våga stå fast vid det, å inte bli rädd för konsekvenserna.

All I want is the wind in my hair, to face the fear but not feel scared

Så mycket att ta tag i. Så mycket som väntar på att få komma fram, göras, sägas. Så lätt att skjuta det framför sej å bara hoppas på att det ordnar sej ändå.
Men det gör det inte...

There´s a road that leads away from here
and every day I stand in place and watch i dissapear

Rökförbud

2005-06-08T03:02:00.000+02:00

Ikväll satt vi på vårt stammiscafé som vanligt. Men det var nånting som inte var som vanligt. Det låg ingen dimma över lokalen, det sved inte i ögonen, eller stack i näsan. Det starkt efterlängtade rökförbudet har äntligen kommit! Ljuvligt att kunna sitta på caféer, restauranger, eller gå ut å dansa, utan att behöva stinka när man går därifrån. Ikväll luktar mitt hår å mina kläder gott, min hals svider inte å mina lungor har inte blivit utsatta för en massa gift. Heja rökförbudet!

Fira födelsedag

2005-06-06T02:32:00.000+02:00

Ikväll blev det födelsedagsfirande med gänget. Kristina fyllde 24. Vi hade först tänkt ha picknick, men efterssom vädret inte var det bästa åkte vi till Heron City istället å roade oss i spelhallen en stund.
Sen åkte vi hem till Simon för att äta tårta å kolla på film. Det blev Collateral, en annorlunda, men ganska bra film. Smart på nåt sätt. Jag gillar filmer som inte är förutsägbara, å jag tycker faktiskt den lyckades rätt så bra med det. Ovanligt!

Badminton

2005-06-05T03:19:00.000+02:00

Jag har träningsvärk. Det hör inte till vanligheterna i mitt liv, efterssom jag rör mej alldeles för lite. Promenader, långa sådana, brukar vara mitt enda sätt att få en gnutta motion. Men idag har jag spelat badminton med JP, Simon, Elin, Pablo, Jeremias å Elin. Det var riktigt kul! Faktiskt väldigt skönt att få röra på sej lite.
Efter spelet åkte vi hem till Elin å Jeremias å spenderade kvällen där. Kul med lite nya bekantskaper! Vänner till Simon genom skolan, softa, trevliga människor, som bor med två katter i ett litet 1600-talstorp med bjälkar i taket, mitt bland en massa villor. =) Mysigt!

Ja, nu är det visst sommar i alla fall. Klockan är 3 å det är redan ljust. Värmen har inte riktigt hittat hit än, men den kommer nog så småningom. Ljumma, ljusa sommarnätter...måste vara nåt av det vackraste som finns!

Längtar...

Långpromenad

2005-05-28T00:19:00.000+02:00

Det blev en promenad igen häromdagen. En ganska långa sådan. Jag, Stina, IdaK, Rickard å Noomie(ett tag) gick från Alby till T-centralen. 18 tunnelbanestationer, sisådär en 2 mil. Det tog ett tag. Å gav en hel del träningsvärk i benen å ryggen efteråt. Men det var kul. Å säkerligen jättenyttigt! =)
Nästa projekt blir nog en promenad här hemmifrån in till stan. Inte lika långt, så det borde ju inte vara något problem. =)

Vackert!

2005-05-24T03:12:00.000+02:00

Slutet av maj, långa, ljusa kvällar, blommande träd, ljumma dagar. Den här tiden på året måste nästan vara den vackraste. Det har blivit många promenader den senaste tiden, å jag blir helt upprymd av att se så mycket vackert! =)

Förra lördagkvällen var vi uppe på Vårbergstoppen, precis när solen hade gått ner å himlen var helt rosa. Flera mils utsikt åt alla håll. Så otroligt vackert!

Ikväll gick vi runt på Söder, bland vackra gamla hus, på mysiga gränder å upp på en av Stockholms absolut vackraste platser, Mariaberget. Jag älskar att vara där uppe! Utsikt över hela stan åt alla håll. Riddarfjärden, Stadshuset, Gamla stan, Söder, Djurgården, Västerbron. Tänk att jag får bo i en så vacker stad!

Det är alltid så lugnt å fridfullt att vara där uppe, å det känns som om det är lättare att få ordning på tankarna där. Jag älskar berg helt enkelt. Att se långt, från ett högre perspektiv. På något sätt så befriande.

En vårkväll

2005-05-12T02:31:00.000+02:00

Vilken skön kväll det var ikväll!
Hade varit i stan å fikat med IdaK på eftermiddagen, å besämmde mej för att ta en hemmakväll med mej själv. Lagade mat först, fläskkotlett med svampsås och potatismos. Riktigt gott blev det. =) Sen tog jag en kvällspromenad. Har inte sett så mycket hur det ser ut här i mitt område, trots att jag har bott här i lite mer än ett halvår. Det har ju varit höst å vinter å inte så lockande att gå på upptäcksfärder häromkring. Men ikväll tog jag en runda å fick en lite bätte uppfattning om hur jag egentligen bor. Det var en sån härlig vårkväll! Luften var frisk, å inte alls så kall. Å det är så skönt att kunna gå ute halv 10 på kvällen å det fortfarande är ljust. Den här våren å sommaren måste det bli många kvällspromenader!
Avslutade kvällen med kvällsmat i soffan, å några sidor ur Wolfgang Simsons Houses That Change The World.

Imorgon väntar en ny härlig vårdag! Men nu är det dax att sova.

Livsglädje

2005-05-03T14:37:00.000+02:00

Vecka 17 var en riktigt bra vecka för mej! Den bästa på länge. En sån där vecka som gör att man på söndagkvällen innan man går å lägger sej bara går runt å myser å är lycklig. =)

Stina kom hem igen från Ukraina i början av veckan, å det var så kul att få träffa henne igen, få höra hur hon hade haft det, å umgås några dagar. Jag åkte till Alby på måndagkvällen efter jobbet, å stannade till onsdag middag.

På tisdagkvällen åkte jag in till stan en sväng å fikade med de andra på vårt stammiscafé. Fikade, pratade, spelade kort, å sen gick vi en lång promenad utmed vattnet på Kungsholmen. Jättevackert! Var en så skön kväll.

Helgen var intensiv. Å kul! Fika, nattpromenader i stan, jobbfest, majbrasa, fika igen, dans på Fashing, fler nattpromenader i stan...

Å på söndagkvällen hade jag, JP, Simon å Elin en skön kväll hemma hos Simon i Vårberg. Vi grillade på balkongen, åt, pratade, sjöng lovsång å bad tilsammans. Vad skönt det är att be tillsammans med vänner! Var en sån där kväll när man bara kan släppa allt å bara vara. Vad jag är tacksam att jag får ha de här vännerna!

Livsglädje är nog det ord som bäst sammanfattar hur jag känner just nu! Å tacksamhet å förundran. Rom 8:32

Lång Valborgsmässoafton!

2005-05-01T04:15:00.000+02:00

Ganska nyss hemkommen från en heldag/kväll/natt på stan. Vilken lång dag!
Började med att jobba några timmar på Oscars. Sista föreställningen för säsongen. Sen hade vi avslutningsfest, så jag stannade kvar där ett tag å åt skaldjursmiddag å minglade.
Gick sen vidare till Vasaparken å kollade på eld tillsammans med Simon, Elin å Kristina. Mysigt å härligt stämning! Var ett tag sen jag kollade på eld på Valborg, så det var kul. Å kallt! Så när det blev för kallt gick vi därifrån, å åkte hem till Kristina i Rissne ett tag å fikade, pratade å softade.
Jag avslutade kvällen med att gå ut på stan med JP å Robert. Vi gick till Fashing först. Så skön musik att dansa till! Sen gick vi runt på stan länge, innan vi tillslut åkte hem.
Så nu är jag väldigt trött, efter en lång men riktigt bra dag!

Genomskinlig musik

2005-04-28T03:03:00.000+02:00

Häromdagen köpte jag två skivor, Heather Novas Siren, å Natasha Bedingfields Unwritten. Två ganska olika skivor, musikstilsmässigt, men båda två med väldigt personlig, utgivande å känslomässig musik.

Jag älskar Heather Novas röst å hur hon uttrycker känslor genom sina texter å musik. Ganska poetiska texter, med speciella uttryck, enkla melodier å vackra harmonier. Mycket gitarr, vilket jag älskar! =)

Natasha Bedingfields låtar känns som om de är skrivna direkt till mej precis nu. Jag älskar hur hon skriver utifrån sina egna känslor, å vågar vara genomskinlig i sina texter. Jag blir lycklig av att lyssna på hennes glada, uppmuntrande låtar, som handlar om att våga gå mot strömmen, inte anpassa sej efter vad världen säger, våga göra det man drömmer om osv. Å det gör nästan ont i mej när hon sjunger om hur lätt man kan bli sårad när man släpper människor nära.

När en låtskrivare å sångare lyckas få den som lyssnar att känna samma sak som personen själv kände när låten skrevs, då har personen lyckats! Det är sån musik jag vill lyssna på, å det är sån musik som inspirerar mej när jag själv skriver.

Wild Horses

I feel these four walls clolsing in
Face up against the glass
I´m looking out
Is this my life I´m wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around?

I this the bed I chose to make?
There´s greener pastures
I´m thinking about
Wide open spaces far away

All I want is the wind in my hair
To face the fear but not feel scared

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I´ll run free too
Wish I could recklessly love
like I´m longing to...
I wanna run with the wild horses

I see the girl I wanna be
Riding bareback carefree along the shore
If only that someone was me
Jumping headfirst, headlong
without a thought

To act and damn the consequence
How I wish it could be that easy
But fear surrounds me like a fence
I wanna break free

All I want is the wind in my hair
To face the fear but not feel scared

Wild horses...

Recklessly abanoning myself before you
I wanna open up my heart
telling how I feel..."

Wild Horses, Natasha Bedingfield

Känslor å grubblerier

2005-04-25T00:15:00.000+02:00

Det är en grubblande Ida som sitter här å bloggar ikväll. Är inne i en period med många tankar, funderingar å känslor. Funderar fram å tillbaka å hit å dit, vänder å vrider på tankar, analyserar händelser, försöker hålla ordning på känslor, å vill komma fram till nåt slags resultat. Vill hitta lösningar på svåra situationer, undvika att missförstå andra eller att själv bli missförstådd, å försöka vara sann å ärlig mot mej själv å andra.
Det är alltid en utmaning för mej, som en kreativ å därmed väldigt känslosam människa, att inte låta mej påverkas på fel sätt av alla känslor som finns inom mej, utan istället använda mej av dem på rätt sätt. Att inte se verkligeheten utifrån hur jag känner för tillfället, utan försöka se sanningen från ett större perspektiv. För det är just sanningen jag vill ha å längtar efter! Men alla dessa känslor kan ställa till med mycket, jag lovar...

Nu skulle det vara skönt att få sitta med en kopp the i en soffa med en vän å få bolla mina förvirrade tankar å få lite visa råd tillbaka.

En ny liten skapelse

2005-04-24T23:47:00.000+02:00

Ikväll var jag hos Adam å Ellis på husförsamlingsmöte. Var länge sen jag var där så det var kul att få komma dit å träffa dem. Å få träffa deras dotter! Felicia, en liten tjej med mycket hår, föddes förra lördagen. Så nu är de verkligen en liten familj. =)

Förkyld

2005-04-21T00:44:00.000+02:00

Nu börjar jag bli lite trött på att vara sjuk. Har varit förkyld till å från å fram å tillbaka i två veckor. Jobbat så gott jag har kunnat, men kännt att det tar på krafterna. Huvudvärk, snuva, ont i halsen, hosta, ibland lite feber. Jag blir så lätt rastlös av att gå hemma å inte kunna göra allt jag vill, så jag har svårt att hålla mej hemma å ta det lugnt. Idag har jag i alla fall suttit hemma hela dagen under min filt å druckit honungste, tittat på video, å spelat spel med Thérèse å Simon.

Vad skönt det är att bo med en vän. Att alltid ha någon att prata med, be med, skratta med, gråta med. Jag har aldrig bott själv, å skulle aldrig vilja göra det! Det är skönt att ha sitt rum att kunna stänga in sej i om man vill eller behöver vara ensam. Men att det alltid finns nån där om man inte vill vara ensam, det är riktigt skönt! Tack för att du finns här Thérèse!

Att lyfta blicken

2005-04-18T02:02:00.000+02:00

Så var ännu en vecka slut. En sund å givande söndag har det varit. Vi var hemma hos Simon, åt god middag, samtalade om bra saker, bad å sjöng lovsång tillsammans. Känns som om vi fick lyfta blicken lite å höja vårt fokus. Vad gott det är att få be tillsammans med härliga vänner som man tycker om! Det blir en speciell sorts närhet å gemenskap som verkligen ger styrka å glädje. Nu känner jag att jag börjar komma igång igen! Många saker har dragit mitt fokus åt annat håll den senaste tiden, å fått mej att glöma lite vem jag är å vad jag ska göra. Behövdes nog en kväll som den här för att den rätta Ida skulle kliva fram igen. =)

Fikavecka

2005-04-15T02:08:00.000+02:00

Vilken fikavecka det har varit!

Det blev så mycket tårta över efter festen, så både måndagen å tisdagen var det fok här på kvällen för att hjälpa oss äta upp den.

I går kväll satt jag här hemma å nattfikade i nästan fem timmar med min vän Rickard. Vi satt å bollade tankar å funderingar om allt möjligt, å det var en riktigt givande kväll. Inte så ofta vi träffas nu för tiden, men när vi ses å får tid att prata blir det alltid intressanta samtal. Rickard har jag känt i snart fyra år, å han är en sån där vän som man alltid har förtroende för å kan prata med om nästan allt, fast vi inte umgås så mycket. Skönt med sånna vänner!

Ikväll blev det fem timmar på vårt stammiscafé i stan med JP, Simon å Kristina. Många intressanta samtal även då. Mycket händer runtomkring oss som behöver pratas om...

Tacksam för vänner, mycket ledig tid, å för Guds ledning å omsorg om sina barn!

Att dela livet med varandra

2005-04-11T01:51:00.001+02:00

Idag var jag i kyrkan. Satt där i bänken, stirrade folk i nacken å lyssnade på det som talades från plattformen. Det var bra saker som sades. Bra sånger som sjöngs. Bra bibelord citerades å visa tankar delades. Ändå kände jag mej frustrerad.
De senaste veckorna har jag tappat mycket av mitt fokus på det jag vill å ska göra. Jag har känt mej ensam med mina drömmar å sätt att tänka, å har inte orkat ta tag i saker själv. Jag ska inte sitta där i en bänk å vara frustrerad. Jag orkar inte vara åskådare längre!

Ett av bibelorden som citerades idag var Apg 2:46. Det handlar om den första kristna församlingen:
"Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, å i hemmen bröt de bröd å höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje."

Varje dag...det har vi blivit ganska bra på. Vi träffas 5-6 dagar i veckan, å gör allt möjligt tillsammans. Det är jättekul! Men, det känns ändå som om vi har missat nånting...
Vi delar upp det. Nu umgås vi å har kul tillsammans. Nu går vi till kyrkan tillsammans.
När ska vi inse att det är vi som är kyrkan? När ska det bli lika naturligt för oss kristna att umgås med Gud tillsammans å "bryta bröd å hålla måltid med varandra", som det är att dricka the å prata om allt möjligt annat?
Vi måste börja dela hela livet tillsammans, det är vad jag längtar efter...

Fest å presenter

2005-04-11T00:56:00.000+02:00

Igår hade vi fest. Det blev en stor fest! Runt 50 personer trängdes i vår trea. Riktigt kul! Många människor jag inte kände, å några jag aldrig hade träffat förrut. Var härligt att få fylla hela lägenheten med en massa människor. Å det verkade som om folk trivdes, så det var nog en lyckad kväll! =)
Jag fick en extremt uppskattad present av mitt underbara gäng. En biljett till Grease på Göta Lejon i maj. Jag å Thérèse har velat gå å se den sen den började gå i höstas, men inte haft råd. Men nu ska vi få göra det! =) Tack vänner!!

I höst får vi musikal på Oscars igen. Saturday Night Fever! Ska bli så kul att återigen få musik å dans i huset. Hoppas det blir en minst lika glad å härlig ensemble som Fame-gänget förra året. Kan behövas lite liv i trapporna å korridorerna igen!

Ett år äldre

2005-04-05T02:49:00.000+02:00

Äntligen är det vår! Solen skiner, temperaturen stiger, snön försvinner, fåglarna kvittrar, å Ida är lycklig! =) Våren får mej alltid att vakna upp. När man slipper alla tjocka jackor å halsdukar, kan gå ute sent på kvällen utan att frysa, å kan sitta å fika på uteserveringarna i stan. Å imorn ska vi ha pick-nick.

Imorgon, eller rättare sagt idag efterssom klockan är över midnatt, är det ännu en gång dax för mej att inse att jag har blivit ett år äldre. Jag fyller 23! Tänk när jag var i början av tonåren. Då trodde jag att livet automatiskt skulle bli tråkigare å stelare ju längre över 20 man kom. Så fel man kan ha!
På lördag blir det 45-årsfest. Thérèse fyller 22 samma dag som jag, så vi slår på stort å ställer till med riktigt party. Ska bli kul att få fylla hela lägenheten med folk. Mycket att fixa å planera innan, men det är kul det oxå.

Senaste veckorna har varit en skön, soft, galen tid, tillsammans med sköna, softa, galna människor. =) Hela nätter på café eller framför öppna spisen, Sagan om Ringen-marathon i 12 timmar, för lite sömn på konstiga tider, men väldigt mycket skön gemenskap. Säger än en gång tack till gänget, för att ni lyser upp min tillvaro!

Välkommen Maria!

2005-03-24T03:25:00.000+01:00

Jag har glädjen att presentera en ny bloggare; Maria! Maria är en go tjej som är förlovad med min kompis Rickard. Extra kul att det var min blog som inspirerade henne att själv börja blogga! Ta del av Marias intressanta tankar å skrivelser här.

Nu åker Fredrik

2005-03-24T03:13:00.000+01:00

Pratade med Fredrik för en stund sen. Imorgon åker han till Finland, å sen vidare till USA å L.A. för att bo å plugga där ett år. Måste säga att jag är en aning avis. Att få åka iväg, träffa nya människor, bo nån helt annan stans, göra nya saker...det låter så härligt. Glad att han får göra en sån sak!
Men det kommer bli tomt här hemma. Fredrik är ju ändå en av mina allra bästa vänner, så han kommer bli väldigt saknad! Undrar vem jag nu ska sitta å bolla alla mina tankar med, som ingen annan förstår...
Får väl bli via nätet nu. Jag är ju ändå rätt så bra på att spendera tid här... ;)
Ser fram emot att få höra spännande rapporter där bortifrån i alla fall! Från House Church Conferens tex. Å hur det är att leva vardagligt "church life" i L.A, långt bort från kalla Sverige.

Som om tiden stod still

2005-03-21T23:22:00.000+01:00

Så har det känts. Som om tiden hade stannat å allt stod still. Vintern var kvar. Jag stod kvar. Har träffat samma människor varje kväll, på samma ställe i stan. Det har varit skönt. Att för ett litet tag bara se just det man har omkring sej å inte behöva tänka på något annat. Att få känna glädje över nuet utan att behöva komma ihåg något annat.
Men sen kom verkligheten ifatt mej. Jag kom ihåg att tiden inte står still å att saker händer runt omkring. Att det finns saker att ta tag i, situationer att lösa, människor att höra av sej till.
Idag kändes det som om till å med vintern började släppa sitt grepp en aning.
Tiden står inte still, å jag underar vad som händer egentligen?

Sex timmars nattfika

2005-03-19T03:18:00.000+01:00

Det här är ju inte riktigt klokt. =) På 33 timmar har jag jobbat 15 timmar, sovit 3 timmar, å fikat 8 timmar.
Vi började igår kväll. Efter jobbet, runt halv 11, träffade jag Thérèse, JP å Simon i stan å vi gick å satte oss på ett dygnet runt-café vid Fridhemsplan. Vi satt där å drack the, pratade, spelade kort, å tiden gick. Det visade sej att man visst kan sitta en hel natt å fika. =) Nån gång fram på morgonen tog vi första t-banan hem för att få några timmars sömn.
Idag har jag jobbat 11 timmar. En aning trött har jag varit.
Men som vi sa igår natt...vi är inte så bra på att umgås lite. =) Så därför blev det några koppar the ikväll oxå...
Men nu ska det bli skönt att sova!

Den deltagande församlingen

2005-03-16T03:36:00.000+01:00

Fredrik har skrivit en artikel som jag rekomenderar er att läsa; "Den deltagande församlingen". Många sanningar å bra tankar formuleras här till något som alla kristna borde läsa å fundera vidare över. Är vi åskådare eller deltagare i Guds församling? Ligger uppgiften att förmedla å dela saker bara hos vissa utvalda eller är sanningen den att alla har något att bidra med å ge varandra?